beautifulsoul -

You go camping- One direction

Louis- Jävla skog, jävla sten, träd, stig, djur tänkte du när du gick i dina lite för stora gummistövlar genom den fuktiga skogen. Frustrerad för att du låtit din pojkvän övertala dig till att tälta en natt trampade du med bestämda steg närmare och närmare tältet du och Louis precis fällt upp.

Du kollade dig omkring för att se om Louis var i närheten men du kunde inte få syn på honom. Kan jag inte ens gå iväg i fem sekunder utan att han försvinner, tänkte du

Du gick fram till tältets ingång och böjde dig ner för att dra upp dragkedjan. Du gav ifrån dig ett irriterat stön när den efter halva vägen fastnade. Du ryckte lite extra hårt i den och den släppte. Du öppnade ingången helt och satte in ena foten i tälten med den andra fortfarande på utsidan. Sen frös du till, du spärrade upp ögonen och drog efter andan.

- LOOOUIS!!! Skrek du i panik och Louis kom springandes från skogen.

- Vad är det? Vad gör du? Sa han oroligt och du mötte hans blick samtidigt som du sakta tog ut foten ur tältet igen. Utan att släppa hans blick pekade du argt och bestämt mot tältet.

- Fixa det där… nu.

Han kollade undrandes på dig och gick långsamt mot tältet, lyfte upp skynket som stänge igen öppningen och tittade in. Efter några snabba sekunder kom han springandes tillbaka och gav dig en panikslagen blick.

- Louis, det här är ditt fel.

- Hur kan det här vara mitt fel? Sa han försvarande

- Det är en skunk i vårt tält OCH HADE JAG FÅTT BESTÄMMA HADE VI INTE ENS VART HÄR! Sa du och höjde rösten

Han svalde hårt och kollade mot dig med ett snett leende.

- Vi åker hem va? Sa han sedan

Ni började gå mot er bil som stod parkerad utanför skogens kant.

- Tänk att du aldrig lyssnar på mig, nästa gång bestämmer jag, sa du bestämt.

Han log mot dig, la sin högra arm över dina axlar och kysste dig på huvudet.

- Nästa gång bestämer du, sa han.

Niall- Du låg nerbäddad under en röd filt och lyssnade på regnet som slog mot tältets takt. Du kollade upp mot Niall som tyst stämde sin gitarr. Du iakttog hans långsamma, små rörelser noggrant. Han var så inne i sitt att han inte ens märkte att du låg och kollade på honom, men det gjorde dig inget. Du gillade lugnet han skapade, du gillade att du bara kunde ligga där och koppla av, lyssna på regnet och vara med Niall. Det var det bästa med dig och Niall, ni behövde inte alltid prata, tystnaden mellan er sa tillräckligt mycket.

Han började sedan spela lugnt på gitarren och mumlade texten till Justin Timberlakes låt Mirrors.

Han mötte din blick, log mot dig och du kände hur hans leende gjorde dig alldeles varm inombords.

- Fryser du? Frågade han och slutade spela på gitarren.

Du skakade på huvudet som svar och drog upp filten högre mot ansiktet.

Helt plötsligt från ingenstans, lyste tältet upp utifrån och följdes upp av en högljudd knall. Jag svalde hårt och kände hur den lugna, varma känslan du nyss hade inombords plötsligt försvann och ditt hjärta började slå snabbare. Du gillade verkligen inte åskan, och Niall, perfekt som han var, visste också det.

Han la ner gitarren på tältgolvet och la sig ner bredvid dig. Du höll upp filet och han kröp in tätt, tätt, så nära som han kunde komma intill dig. Han la en stadig, stark arm runt din midja och kysste dig i pannan.

- Babe, med mig är du alltid säker.

Konstigt nog överröstade hans lugna röst nästa knall och du log mot honom. Niall hade rätt, ingen åskknall i världen kunde få dig att känna dig rädd när du just nu låg i hans famn.

Harry- du gick med små, långsamma och väldigt korta steg framåt med din pojkvän Harrys starka armar runt om kring dina. Den svarta ögonbindeln satt tajt runt ditt huvud och lät dig inte ge några som helst ledtrådar om vart ni var på väg. Du väntade förväntansfullt på vad som skulle komma.

- När är vi framme? Frågade du honom utan att han svarade.

Hans tysta svar fick dig mer nyfiken, Harry brukade aldrig kunna vara hemlighetsfull mot dig, men denna gång hade du inte fått veta någonting om vart vi var på väg.

Du hörde fåglar kvittra och kände ett träds vassa pinnar stryka din arm.

- Harry, seriöst, vart är vi på väg?

- Du får se.

Precis när han hade slutat prata snubblade du på ett träds rot som stack upp på stigen, Harrys mörka, lugna röst hade fått dig att tappa koncentrationen. Hans tog ett stadigt grepp runt omkring din kropp och fångade dig innan du han ramla på marken. Han skrattade högt åt ditt fall.

- Koncentrera dig, sa han retsamt.

- Jag kan inte! Utbrast du när nyfikenheten tog över.

Han förflyttade då sin ena arm ner mot dina ben och la den andra runt din rygg och bar upp dig i hans famn.

- HARRY! Utbrast du skrattandes oförberedd på vad han nyss hade gjort.

- Vi är snart framme, sa han och bar dig den sista biten.

När ni väl kom fram släppte han försiktigt ner dig och tog långsamt av dig ögonbindeln. Framför dig hade han dukat upp på en röd och vit rutig filt, levande ljus och mat ett stort tält bredvid.

- Överasking, sa han viskandes i ditt vänstra öra.

Du log, vände dig om och kysste honom.

Liam-

- Liam, du sa att du kunde det här? Sa du lite smått frustrerat och la armarna i kors.

Liam tog upp en lång tältpinne och kollade fundersamt på tältet, sedan pinnen och sedan på dig.

- Det trodde jag också, sa han förvirrat.

Ni kollade på varandra under tystnad och du suckade tungt för att göra honom lite mer förtvivlad.

- Jag hatar skogen, klagade du.

- Det blir inte bättre av att älta om saker du hatar just nu, var bara tyst.

Du gav honom en betydligt argare blick. Du kände frustratrationen inombords. Jag ställde upp för dig för att du ville få en lugn kväll iväg från jobb, så vad du än gör klaga inte på mig, tänkte du.

Liam slängde sedan ner tältpinnen i den stora högen med saker och det avbröt dina tankar.

- Ger du upp? sa du i ett försök av att vara överlägsen.

- VET DU VAD? Lägg ner attityden, jag är så trött på att du alltid ska vara så här så fort vi ska göra något tillsammans.

- OKEJ!? Så det är mitt fel nu? Men vet du vad Liam, om inte du kommer med så jävla dåliga idéer kanske vi faktiskt kunde ha kul tillsammas.

Du reste dig hastigt upp och gav dig iväg med hastiga steg utan att höra honom svara på det du nyss sagt. En bit in i skogen satte du dig på en stubbe och surade. Du vart uttråkad. Hur länge har jag suttit här egentligen? Tänkte du, en timme? En halvtimme? Tio minuter?

Det hade börjat mörkna. Du reste dig upp för att gå tillbaka när du genom skogen såg ett ljus komma närmare.

- (DITT NAMN) hörde du Liam ropa. Snälla kom tillbaka!

Du gick i riktigt mot ljuset. När du fick syn på Liam sänkte han ficklampan och log ett litet, snett leende mot dig.

- Förlåt, sa han.

- Förlåt själv.

Du gick fram till honom och ni la era armar runt om varandra. Liam klämde dig lite hårdare och hårdare med varje andetag han tog och vaggade lite fram och tillbaka samtidigt som ni fortfarande kramades.

- Det ska ju i alla fall inte regna, sa han och ni kollade upp mot den stjärnklara himlen.

Du visste vad han tänkte.

- Jag älskar den idén, sa du med ett leende.

- Det händer inte ofta, men ibland får jag till det. Sa han samtidigt som ni la er bredvid varande uppepå det ouppfällda tältet.

Zayn-

- Vilken händig pojkvän jag har, sa du med ett brett leende när Zayn fick fart på brasan.

Du satte dig bredvid honom och värmde dina händer framför elden och mötte Zayns bruna ögon. Det spelade ingen roll hur många gånger du mötte hans blick, du vart lika förälskad varenda gång du såg in i dem.

Han la en värmande han på din och ni satt under tystnade och värmde er. Ni flätade samman era händer samtidigt som Zayn tog upp en pinne med marshmallows på, han grillade den och la den sedan mellan två kex med en chokladbit.

- Smores? Sa han glatt och höll fram den mot dig.

Du gapade och Zayn förde kexket med fyllning mot din mun. När du precis skulle luta dig fram och ta en tugga vred Zayn sin hand lite åt höger och spretade du den smälta marshmallowen på din kind.

Du slickade dig runt munnen och kollade på zayn med ett litet leende. Han flinade stort.

- Kul Zayn, verkligen. Sa du och kollade retsamt.

Han lutade sig fram emot dig och förde försiktigt sina läppar mot din kind. Han gav dig en kyss samtidigt som han åt lite av det som fastnat på din kind. Han förflyttade sedan sina läppar och gav dig en blyg kyss.

- Du är väldigt söt med mat i hela ansiktet.

Du log och kysste honom igen, samtidigt som du tog en grillad marshmallow från din egen pinne och la handen på hans kind. Han kollade förvånat på dig och du skrattade av glädjen för att du lyckats ge igen.

- Inte lika söt som du, svarade du och han skrattade.

Ännu en gång gav han mig en kyss, denna gång, utan matkrig.

His reaction to an interviewer's question- Justin Bieber

Interviewer: Is it true that you and (Y/N) are dating?

Justin- you know....

jJustin- yeah.

Tredje gången gillt.

Hej igen alla! (Gamla som nya)

det var ju ett tag sen, har inte loggat in på bloggen på flera månader! det har vart lite dött, MEN, nu tänker jag ta tag i skrivandet igen, tredje gången gillt!

Jag har funderat lite på vad jag vill skriva om denna gång och har bestämt att rikta in mig på något lite mer annorlunda, short stories och prefrences om olika kändisar!

jag vill JÄTTEGÄRNA att ni kommer med förslag om kändisar som ni vill läsa om eller om ni har ett förslag på vad en text kan vara om! :)

HOPPAS VERKLIGEN att ni kommer gilla min nya inrikting och att ni kommer vilja komma tillbaka för att läsa! puss

It is sad, but I gotta do it..

Hej alla fina läsare.

I am so very sorry to say this men..

Jag kommer sluta skriva här på bloggen.

varför?

Anledningarna är ganska många.

För det första tar det upp så mycket tid och energi, tid som jag känner att jag skulle vilja göra annat på.

jag har tappat intresset och orken för att fortfarande skriva bra kapitel och uppdatera men jämna mellanrum.

Jag har slut på ideer.

jag får dåligt samvete när det inte händer något här, när jag har mycket i skolan eller har annat som måste göras. jag sätter för mycket press på mig själv när det kommer till bloggen, för jag vill göra alla nöjda.

så.. jag har tröttnat.

Jag tycker självklart det är jättretråkigt, men det känns ändå som att jag måste göra det.

(Det låter som att jag göra slut med någon här! hah)

Jag vill tacka allaaaa som har läst!

jag vet att en del av er har läst sen jag började i November förra året och det är helt ortoligt att ni har vart kvar och läst änna till nu!

och till er som har kommit med på vägen, Bra att ni kom! hoppas ni inte ångrade det :)

Så TACK tacktacktack för alla fina komentarer och uppmuntrande saker ni har sagt, tack för att ni har lagt ner tid på att komma tillbaka för att läsa.

Det har vart superkul!

jag kommer ha var bloggen ändå, iaf ni skulle vilja gå in och läsa om eller vadsomhelst.

puss på er! :*

bye!

Kapitel 16!

Detta har hänt:

Jag tog hans hand och vi gick långsamt upp för trappen och mot mitt rum. Vi stannade utanför dörren och han kysste mig mjukt och länge. Jag lutade mig mot väggen och knäppte långsamt upp knapparna på hans skjorta. Jag drog av mig min tröja över huvudet och Harry öppnade dörren och vi gick tillsammans in i mitt rum. Han tog ett tag runt om kring mig och förde händerna upp och ner över min rygg innan han stannade och knäppte upp min rosa bh. Han lyfte upp mig och la mig försiktigt ner på sängen. Han drog sedan en hand genom mitt hår och tog bort en slinga som fallit ner och låg över mitt ansikte. Han kysste mig på sedan upp längst halsen och jag sträckte mig för att släcka lampan…

Ännu en vecka hade gått. Jag hade mått bra hela veckan. Jag hade träffat både Mel och Harry. En gång träffades vi samtidigt. Men nu var det fredag igen och Mamma och pappa var på väg upp till London. Jag och Mike hade handlat, städat och pysslar i huset hela veckan och vi båda var spända på att äntligen få träffa mamma och pappa igen.

När klockan var fyra såg jag den stora silvriga bilen köra upp på uppfarten.

- MIIIKE! Ropade jag högt och han kom springandes ut i hallen.

Vi öppnade dörren, jag gick ut och hoppade upp och ner på dörrmattan. Jag vinkade och mamma kom snabbt springandes och gav mig en stor kram.

- I missed you so much, sa hon och pussade mig lätt på kinden innan hon släppte och gav Mike en kram.

Pappa kom sedan fram med en väska och gjorde det samma som mamma. Vi gick in i huset och jag kunde känna hur jag mina mungipor var uppe vid öronen.

Vi satte oss vid bordet och jag pratade på om allt som hade hänt senaste tiden. Mamma och pappa satt tysta bredvid varandra mittemot mig och nickade åt det jag sa. Ibland la de till ett ”good for you, that amazing” men det var det.

- You have to see my new rutin, sa jag och log.

- Oh, and you have to meet Harry, fortsatte jag.

- Harry? Frågade mamma.

- Yeah, my boyfriend.. hello? Where have you been the last few weeks? Sa jag och skakade på huvudet.

- I’ve had a lot of things on my mind, sa hon och sneglade mot pappa.

Jag nickade förstående och kollade på Mike och sedan tillbaka på mamma och pappa.

- So when do you want to meet him?

- Sweetie, were not staying for too long, sa pappa med låg röst.

- What do you mean? You’re supposed to be here until Monday.

- Something came up, fyllde mamma i.

Jag kollade på Mike som ryckte på axlarna.

Jag kollade bekymrat på de båda igen och mamma kollade på mig och Mike med tårfyllda ögon…

EN KVART SENARE:

MIKE:

Mamma torkade en tår från kinden och kollade upp på mig.

- Are you okay? Frågade hon.

Jag ryckte på axlarna.

- I don’t know. I can’t really feel anything, sa jag och stirrade ner i bordet.

- Do you think you will be able to handle it? How are you handling this?

- Better than her I guess… sa jag och nickade bort mot Kylie som hade en upprörd konversation med pappa I hallen.

KYLIE:

- Kylie, please wait, can we at least talk about it? Hörde jag pappa säga bakom mig.

Jag vände mig om och stirrade på honom.

- Did you drive all this way to tell us this? There is something that is called a phone dad, come on, what rock do you live under?

Han kliade sig I huvudet och sneglade upp mot mig.

- I’m sorry.

- No dad, you’re not, because if you were, you wouldn’t do this.

Jag smällde igen ytterdörren bakom mig och sprang ner för gatan. Jag kollade mig själv över axeln för att se till att ingen av dom följde efter mig. Jag ville vara ensam, jag ville inte träffa dom längre. Mitt glada humör hade förvandlats in till att kännas som att ett stort svart åskmoln förföljde mig. Jag kunde inte fatta att de orden nyss hade kommit ur min pappa mun. När jag lämnat vår gata saktade jag ner farten på mina steg. Jag gick i riktigt mot ishallen. Men egentligen visste jag inte varför. Jag stannade i en liten kiosk på vägen. Köpte något jag tyckte jag behövde och när jag kom fram till ishallen satte jag mig utanför på en stor blå sandlåda, en sådan man häller på is för att det inte ska bli halt.

Jag satt tyst och blunda och lät tankarna åka runt i mitt huvud. Jag blev sedan täckt av skugga och förstod att någon stod framför mig.

- Mike told me you would be here.

Jag kisade upp och kollade på Harry.

- You know that that will affect your skating, right?

Jag förstod att han syftade på cigaretten jag hade i munnen., så jag nickade och tog ett bloss.

- So... why do you do it?

- I usually don’t smoke, sa jag.

- I know.

Han satte sig bredvid mig på lådan och stirrade på ciggen.

han la armen runt mig och jag lutade mig mot hans axel.

- I missed you, sa jag och han pussade mig i huvudet.

- You’re smoking because you missed me?

Jag skakade på huvudet.

- Nope.

Han tog cigaretten ur min mun och slängde den på marken och stampade på den. Han la fram handen med handflatan uppåt, jag suckade och tog fram paketet från min ficka och la den i hans hand.

- What’s wrong? Sa han oroligt och tog ett stadigare grepp runt omkring mig.

- My parents, svarade jag snabbt och stirrade rakt framför mig.

- They made it here safely, right? Frågade han.

- They sure did, svarade jag lika surt som innan.

Egentligen visste jag inte om jag var sur eller ledsen. Det hade nog börjat med att jag var arg, men det hade nog mer gått över i att vara ledsen nu.

- So when can I meet them?

- I’m not sure that will happen this time, sa jag.

Orden var svåra att få ut munnen, jag ville egentligen inte säga det. Men jag visste att jag inte kunde göra något som skulle göra någon skillnad.

- Why not? Frågade han.

Jag vände mig mot honom och mötte hans frågande ögon.

- They are getting a devorce…

Woha.

nu är jag snart på bäg hem från USA!

jag hann bara skriva hit, men när jag kommer hem och har kommit in i rätt tid igen ska jag skriva nästa del.

Detta vill ni väll veta fortsättningen på? :)

hoppas verkligen att alla delar har kommit upp som de ska under tiden jag har vart borta, ska bli spännande att se sen ;)

koooommentera ! :)

Kapitel 15!

Detta har hänt:

Resten av dagen tog jag det lugnt, kollade på film i soffan med Mike och planerade vad vi skulle gör när mamma och pappa skulle komma.

Jag somnade tidigt och med ett leende på läpparna. Nu var allt på väg att bli rätt igen, jag behövde bara fixa en sista sak, få Melody att gilla Harry…

Det var söndag kväll, jag hade precis städat och plockat undan i huset och gick nu och väntade på att de alla skulle komma. Jag hade dukat i köket och jag kunde inte göra mer än att vänta på att de skulle komma. Jag blev mer nervös av att gå och vänta, jag kände hur det kittlade i magen varje gång jag tittade på klockan. När det var lite över sex plingade det på dörren. Jag gick med snabba steg och öppnade dörren och mötte Melodys glade leende.

- Hii! Sa hon glatt och gav min en stor kram.

- I’m I the first one?

Jag nickade och kollade på henne när hon hängde av sig I garderoben. Vi gick ut i köket och hon kollade in i ugnen.

- Looks good, sa hon och log retsamt mot mig.

- First time, sa jag och lyfte snabbt på ögonbyrnen.

- I will never forget the bread that was on fire, sa hon och skrattade högt.

- Yeah, very funny, it smelled burn in here for three weeks.

- I know, you moved in with me, remember?

Vi skrattade i mun på varandra och pratade som att allt var som vanligt, det var samma gamla vänner som stod och pratade, som att bråket aldrig hänt.

En kort stund senare ringde det på dörren igen. Jag kollade på Melody och gick snabbt ut i hallen igen, jag hörde henne komma smygandes bakom mig. Jag öppnade dörren och möttes av Louis stora leende. Han gav mig en snabbt kram innan han jag in i huset. Även Liam och Zayn gav mig en kram och de gick in och fram till Melody. Sen kom Harry, han gav mig en lång kram och pussade mig på kinden. Han hade en blå skjorta på sig och jag kunde känna hur han gott han luktade. Efter kramen kollade han på mig och tog fram en liten ask inslagen i rött presentpapper. Han stäckte fram det åt mig och jag tog emot det.

- Harry you didn’t have to.

- But I wanted to, sa han med ett leende.

Jag log och han gick förbi mig och fram till Melody. Jag kollade mig över axeln och såg hur han gav en likadan ask till henne.

- I got one for you too, hörde jag han säga bakom mig.

jag log, vände mig om igen och Niall stod framför mig.

- Hellloooo! Sa han glatt och gav en stor kram.

Jag kramade honom tillbaka och mötte hans blå ögon. Jag visade de runt i huset och när vi var i vardagsrummet tittade Melody upp på mig.

- Ky, It’s smells..

Jag spärrade upp ögonen och rusade ut i köket.

- Shit, sa jag när jag öppnade ungen och röken kom ut.

Jag tog fram en grytlapp och tog snabbt ut maten ur ugnen och ställde den på spisen.

- Oh gosh, please no, sa jag tyst när jag tittade på de svarta bitarna i formen.

Jag kände hur jag vart iakttagen av de alla som stod bakom mig. Jag vände mig om och la ihop händerna framför mig.

- So… how about a pizza? Sa jag och skrattade.

En halvtimme senare hade kom pizzabudet. Vi satte oss vi bordet. Jag satte mig bredvid Harry och mittemot honom satte sig Melody. Vi ställde ut pizzakartongerna mitt på bordet och och började direkt äta. Det var tyst runt bordet och bara ibland sa någon någonting. Jag kollade på Melody och sedan kollade jag mot Harry.

- How’s the pizza? Frågade jag för att avbryta tystanden emellan dom.

- Better that you cooking I guess, sa hon och log mot mig.

Även Harry tittade upp och flinade och när Melody såg det, slutade hon le.

- Did you like your present? Frågade Harry och log mot henne.

Hon kollade upp och hennes ögon smalnade.

- You don’t havet o buy my frednship Harry, sa hon kallt och kollade bort.

Jag skakade på huvudet, hur fan kunde hon vara så jäkla oförskämd?

- Can we have a minute? Sa jag och gav henne en blick.

Hon reste sig och jag kollade på de andra.

- We’ll be right back, sa jag och drog med mig Melody in på mitt rum.

- What a hell is wrong with you? Sa jag arg och stirrade på henne.

- Oh give me a break Kylie.

- What is your problem?

- My problem? I’ll tell you my problem, Every time you get a new boyfriend you act like I don’t exist.

Jag backade ett steg och kollade förtvivlat på henne.

- Is that how you feel? I come by every day to talk to you, and if I would care more about Harry or someone else, you wouldn’t be here. But you are, you’re my sister and nothing will ever change that. Why do you think I invited you to this dinner? So you could see how happy I am with Harry and the others? I invited you here so you could get to know each other, because you are one of the most important people in my life and you should know that. I just want you and Harry to get along, that’s all I’m asking for, but that is not going to happened if you don’t even make an effort.

Hon satte sig ner på min säng med spegelblanka ögon.

- It’s just that… when you and James were together, I really felt like the third wheel.

Jag la huvudet på sned och satte mig bredvid henne i sängen.

- Harry is not James, sa jag tydligt och mötte hennes blick. James wouldn’t even think about getting you a present just because he got me one. Harry really cares about people.

Hon nickade på huvudet.

- I know and I’m really sorry.

Jag log och kramade henne.

- They are probably wondering where we are, sa jag och nickade ut från rummet.

Vi reste oss upp och gick ut i köket igen. Killarna satt och pratade tyst, och när vi kom in i rummet blev de tysta och alla kollade upp.

- I’m really sorry, sa Melody och kollade på de alla, men hennes blick fastnade tillslut på Harry som nickade mot henne.

Hon satte sig ner igen och tog ett djupt andetag.

- I love the present, thank you Harry.

- Your welecome, I thought it look good on you, sa han och log.

Hon log mot honom och jag kände mig nöjd. Jag log tacksamt mot Melody och tog Harrys hand under bordet. Jag mötte hans gröna ögon och lutade mig fram för att kyssa honom igen.

Senare på kvällen började de dra sig hemåt. Vi alla kramade Melody hejdå och hon hoppade in i taxin. Jag tog Harrys hand och han la sin anda på min höft.

- Would you like to stay here tonight? Sa jag och bet mig I läppen.

- What do you have in mind?

Jag lyfte på ena ögonbrynet och log brett.

- Well… in that case I guess I’ll stay, sa han och stängde dörren bakom sig.

ojjdaaaaah ! ;)

heh.

Hoppas ni gillade den här delen!

looks like the future is bright.. eller?

nu får helt enkelt komma tillbaka för att få veta fortsättningen ;)

Kapitel 14!

Detta har hänt:

” You missed the call from mom and dad, AGAIN. They are coming home next weekend, so you have to be home // Mike”

Jag log, äntligen skulle de komma hem. Men först hade jag saker att fixa, jag skulle ringa både Harry och Melody, jag hade fått en ide…

Ännu en gång stod jag utanför Melodys lägenhet. Jag gick nervöst fram och tillbaka utanför dörren, tog ett djupt andetag och för första gången på flera år, knackade jag på dörren.

Jag hörde Melodys steg komma närmare på andra sidan och tillslut öppnade hon dörren. Jag mötte hennes blick och hon himlade med ögonen.

- Sorry? Sa jag försiktigt och la huvudet på sidan.

Hon flyttade sedan på sig och gjorde plats för mig i dörröppningen. Jag gick in i lägenheten och mötte henns blick när jag passerade henne. Hon log en aning och det smittade av sig på mig.

Jag gick efter henne ut i köket och satte mig på en stol vid bordet.

- Coffee? Frågade hon och höll upp en mugg.

Jag nickade och hon hällde upp kaffet i muggen. Hon ställde sedan ner den framför mig och satte sig mittemot mig. Vi båda satt tysta utan att säga något och jag tog en liten smutt ur koppen. Hon sneglade upp på mig och jag log mot henne, hon kunde inte hålla sig och leendet smittades av på hennes läppar.

- I’m sorry, sa hon sedan.

- Friends? Frågade jag.

Hon nickade och tog min hand över bordet.

- Always, svarade hon.

- So… I now you’re not too happy about Harry and I, but as my best friend, I want you to do something for me.

Hon gav ifrån sig en låg suck och kollade upp på mig igen.

- Sure, what is it?

Jag förklarade vad jag hade tänkt mig. När jag förklarat klart kollade hon upp mot mig och log.

- Sounds great, I’ll be there.

- Thank you Mel.

Jag drack upp kaffet och reste mig upp.

- I gotta go, I promised Kevin to drop by.

Hon nickade och följde mig ut i hallen.

- I’ll text you the details later, sa jag innan jag ut och stängde dörren bakom mig.

Jag gick sedan från Melody till Starbucks. När jag kom in satte jag mig på min vanliga plats vid bardisken och väntade på att Kevin skulle bli ledig.

- Have a nice day, hörde jag han säga till de två tjejerna som stod framför honom. När dörren smällts igen vände han sig mot mig.

- Perfect timing as always, började han. My break starts just now.

Jag log och han kom och satte sig bredvid mig. Precis när han skulle sätta sig ner började mobilen som låg framför oss på bänken vibrera. På displayen läste jag Harrys namn med stora bokstäver. Kevin kollade på mig och lyfte på ena ögonbrynet. Jag tog upp mobilen och höll den nära örat.

- I’m so, so sorry, hörde jag innan jag hann hälsa.

Harrys varma röst spred värme inom mig, men jag kunde ändå inte hjälpa mig för att se honom tillsammans med brunetten framför mig. Men det försvann lite försiktigt och jag hörde Nialls röst i huvudet istället.

- Harry, it’s okay, sa jag snabbt för att få honom att sluta prata. You’re allowed to do whatever you want.

- It’s not okay, I really care about you, and I’m sorry that I did what I did.

Jag satt tyst och lyssnade på vad han hade att säga och jag kände att jag inte kunde vara arg på honom.

- We just met, but I was really hoping there was something going on, I really believe that there is something.

Jag log stort och kollade på Kevin som kollade på mig nyfiket.

- Me too, svarde jag.

Jag hörde Harry ge ifrån sin en lättad suck och jag log mer nu än vad jag gjorde förut. Tystanden i telefonen vart lång.

- Uhm, Harry, I was actually gonna call you, I’ve got a question… började jag.

Jag berättade för Harry och han gick med glädje med på vad jag föreslog.

- So… I’ll see you tomorrow, sa jag.

- Yeah, We will be there, sa han.

Jag la på och kollade på Kevin som log stort.

- Thats my break, I got to get back to work, sa han direkt.

Jag slutade le och kollade på honom.

- Are you serious?

Han nickade och skrattade.

Jag reste mig upp och gick lämnade starbucks bakom mig. Jag gick snabbt över gatorna och en stund senare var jag hemma.

Resten av dagen tog jag det lugnt, kollade på film i soffan med Mike och planerade vad vi skulle gör när mamma och pappa skulle komma.

Jag somnade tidigt och med ett leende på läpparna. Nu var allt på väg att bli rätt igen, jag behövde bara fixa en sista sak, få Melody att gilla Harry…

Vad tror ni Kylie har plannerat? :)

Kapitel 13!

Detta har hänt:

Längre bort såg jag en stor komma närmare. Jag kollade bort och hoppades att den skulle köra förbi, men bilen stannade upp precis bredvid stenen och rutan vevades ner…

- Kylie!? What are you doing out here?

Jag mötte Nialls blå ögon och ryckte på axlarna.

- What are you doing out here? Frågade jag honom tillbaka.

- Just... driving around, I needed to clear my head. Come on in, it’s pouring outside.

Jag nickade på huvudet, öppnade dörren och hoppade in I bilen. Jag drog en hand genom mitt blöta hår, kollade mig själv i spegeln och log åt min spegelbild. Niall sänkte radion och granskade mig tills jag vände mg mot honom.

- It feels like someone of you is always picking me up in a car.

Han log och nickade lite på huvudet.

- We just happen to be on the same place at the same time I guess, svarade han.

Jag nickade och kollade ut genom fönstret. Regnet slog mot rutan och det var mörkt ute.

- Are you hungry?

Jag kollade på NIall och skakade på huvudet.

- No, not really… are you?

- I’m always hungry, svarade han och jag skrattade. How about an ice cream? Fortsatte han.

- That sounds great.

Han startade bilen och körde iväg. Jag följde vindrutetorkarna med blicken och Niall satt med blicken fäst på vägen. En stund senare körde vi av vägen och in på McDonalds. Niall körde fram till mikrofonen i drive through. Han beställde två Mcflurrys med daim. Han körde fram till luckan där en tjej satt och tog betalt. Niall sträckte fram pengarna och jag kunde se på henne att hon skakade när hon tog emot pengarna. Jag mötte hennes blick och hon log glatt mot mig.

När vi fått glassen backade Niall in på en parkeringslucka. Han stannade bilen och jag kollade bort mot McDonaldsen.

- Did you left because of the Harry thing?

Jag kollade på honom och mötte hans frågande blick. Jag ryckte på axlarna och sneglade ner mot bilens golv.

- I guess, I thought there was something going on, but clearly I had it wrong.

Niall skakade på huvudet.

- So what was the thing we saw earlier? Frågade jag och kollade på honom.

- That was Harry doing something he will regret, but do you wanna know a funny thing?

- Sure, sa jag snabbt och vände mig mot honom.

- We have a rule, började han. The rule is that we have to get to know the girl before we do anything and we all make sure that none of us makes something that we will regret, because we don’t want a Bieber accident.

- A bieber accident? Sa jag och skrattade.

- Yeah, you know, making someone knocked up by accident.

- But he didn’t, did he?

Han skakade på huvudet.

- No, but everyone though so, but it’s not the point, the point is that none of us four would never let Harry do something that he would regret afterwards.

- So the thing he did isn’t something he will regret and I’m just one of his mistakes? Sa jag och kollade på honom.

- That’s the thing, we told him to stop, so now he doesn’t have anything serious to worry about. When I saw your face earlier, I knew it was something he would regret, because I know he cares about you.

Jag mötte hans blick med slet fort min blick ifrån hans.

- How do you know?

- He talks a lot about you, you make him happy, I can tell, ever since he met you he had so much new energy.

Jag log för mig själv, det var skönt att höra någon annan säga det. Jag tog en sked av min glass, lutade mig tillbaka i sätet och kollade på Niall igen.

- Thank you Niall, You are a great friend.

Han kollade på mig och suckade.

- Yeah, friend.

Jag kollade undrandes på honom och han tog ett djupt andetag.

- Sometimes it feels like that’s the only thing I will ever be.

- Niall that’s not true, not at all, you are amazing, I bet it just that you haven’t found anyone that can match your awesomeness yet.

Han kollade på mig och log stort och småskrattade.

- It’s not like you’re the only single left on earth, it’s all in your head, fortsatte jag och han nickade.

- and now, Zayn is single, sa han och blinkade.

- Did that just happend?

Han nickade och jag kollade nyfiket på honom.

- There was this girl, Naima, she moved in to the apartment under Zayn last summer and they had a romans thing, but then she had to move back to Sweden and then it kind of ran out in the sand pretty quickly.

Niall och jag satt kvar en lång stund utanför McDonalds. Vi pratade om allt och inget. Han var härlig, riktigt snäll och han hade det mest underbara skrattet.

Han körde sedan hem mig, klockan var halv tre när han stannade utanför huset och släppte av mig. Jag gick in och gick ut i köket. På bordet låg en lapp, jag tog upp den och läste de stora bokstäverna.

” You missed the call from mom and dad, AGAIN. They are coming home next weekend, so you have to be home // Mike”

Jag log, äntligen skulle de komma hem. Men först hade jag saker att fixa, jag skulle ringa både Harry och Melody, jag hade fått en ide…

Hej! hoppas det är bra!

vad tyckter ni om denna del?
Niall är så mysig!

som ni kanske märkte blandade jag in Naima här, tyckte det var kul att binda ihop min förra novell med denna.

Too bad att de gjorde slut:(
mene, så blev det !

Minst tio kommentarer råå? :D

kram

Kapitel 12!

Detta har hänt:

NIALL:

Flygplanets hjul dunsade hårt ner i marken. Jag hoppade till lite av lycka när jag kollade ut genom fönstret, äntligen hemma, tänkte jag.

KYLIE:

Veckan som kom gick långsamt. Melody hade vart helt okontaktbar, Mike hade vart borta med sina kompisar och Kevin jobbade. Det hade vart ganska ensamt, men det hade gett mig tid att jobba på min nya rutin och jag hade spenderat mycket av tiden jag fått i ishallen. Det hade även gett mig tid att tänka på andra beslut i mitt liv och jag hade kommit fram till att min tid på Dancing on ice var över. Nu skulle jag satsa helt på min egen karriär.

Nu var det fredag och Harry och de andra skulle komma hem. Jag stod framför spegeln och speglade mig en sista gång, den röda klänningen satt perfekt och jag hade satt upp håret och sminkat mig noggrant, jag ville att den här gången med Harry skulle bli mer perfekt än sist.

Jag kollade ner på mobilen som låg på sängen, jag hoppades på att Melody snart skulle ring och säga att hon skulle med i alla fall, men jag hade nästan gett upp hoppet nu.

När klockan var halv nio fick jag tag i en taxi som körde mig till Harrys lägenhet. När jag kom fram var den stora lägenheten full. Jag kollade mig omkring efter någon som jag förhoppningsvis skulle känna, men det ända jag såg var ett hav av okända ansikten. Tillslut fick jag syn på två, Niall och Liam stod i ett hörn och pratade med två andra killar i samma ålder, Liam kollade sig sedan omkring och fick syn på mig. Han höjde handen och vinkade och ändra sedan sin rörelse till att veva med handen som en gest att jag skulle komma till dom. Jag trängde mig fram bland allt dansande folk och när jag närmade mig Liam fick jag en stor kram. Liam såg riktigt bra ut, han hade en röd och vit rutig skjorta som var knäppt hela vägen upp och när jag kramade honom kände jag lukten från hans parfym. Jag mötte sedan Nialls blick och hon log stort mot mig och även han gav mig en kram.

- How was it back home? Did you meet your family?

Han nickade.

- I had a great time, so much fun! Skrek han för att överrösta musiken.

Jag kände Liam lägga sin hand på mig axel och närmade sig mitt öra.

- Do you want something to drink? Sa han högt, ändå hörde jag knappt vad han sa.

- No, I’m not drinking tonight, ropade jag tillbaka samtidigt som jag kollade mig runt efter Harry.

- Have you two seen Harry? Frågade jag och de båda skakade på huvudet.

Jag stannade kvar bredvid Niall och Liam en lång stund, då var jag i alla fall med någon jag kände. Dom tog emot mig väl och presenterade mig för några av deras vänner och även Zayn tittade förbi en snabbis. Han hade en vit t-shirt och beigea chinos med vita hängslen hängandes ner över höfterna. Han gav mig en lång kram och han visade sin nya tatuering han nyss skaffat.

Jag vände mig om en snabbis för att kolla efter Harry igen och när jag vände mig tillbaka hade båda Liam och Zayn försvunnit. Jag mötte Nialls blick och han ryckte på axlarna.

- I guess it’s just you and me pal, sa han och log.

Jag skrattade och nickade på huvudet och Niall tog tag i min arm och drog med mig till lägenhetens ena soffa. Vi satte oss ner och jag satte benen i kors och spanande efter Harry. Efter ännu ett misslyckat försök att hitta honom vände jag mig mot Niall.

- Isn’t Harry here tonight?

- He should be, I saw him just fifteen minutes before you came, ropade han som svar tillbaka.

Jag nickade och vi bestämde att vi skulle sitta ner ett tag. Jag lutade mig tillbaka i soffan och suckade tungt.

Efter ett tag satte jag mig upp igen, jag hade fått syn på Harry. Han stod i dörröppningen och kysste en lång brunett längst halsen. Jag sneglade mot Niall som verkade vara helt inne i sin egen värld. Jag reste mig hastigt upp och kände hur ilskan inom mig var på väg ut.

- I’m gonna head home, sa jag till Niall som kollade upp på mig.

- Already?

Jag nickade snabbt och han kollade djupt ner i mina ögon.

- I’ll tell Harry you stopped by, fortsatte han.

- No need to, I’ll see you, bye.

Jag vände mig om och började gå mot utgången. Jag vände mig om och mötte Nialls blick en sista gång och direkt efter det såg det ut som att även han fick syn Harry.

Jag stampade hårt i marken när jag kom ut. Jävla svin, tänkte jag. Jag kollade mig omkring och sprang snabbt över gatan. Melody bodde inte långt ifrån, så jag gick i riktning mot hennes lägenhet. Tio minuter var jag framme. Jag gick in och hittade Melody liggandes i soffan.

- Hi, can I come in? Frågade jag och mötte hennes blick.

Hon nickade och jag satte mig i fåtöljen bredvid henne.

- How was the party? Frågade hon.

- Alright, svarade jag enkelt.

- Was Harry happy to see you again?

- Uhm, he was busy… svarade jag utan att saga vad som egentligen hade hänt.

Hon fnös till och vände sig om i soffan och la sig med ansiktitet mot soffans ryggstöd.

- What was that? Sa jag och syftade på fnysen.

- What was what? Sa hon oskyldigt.

- The thing you just did, sa jag och härmade fnysen.

Hon satte sig upp i soffan och gav mig en blick.

- What? Frågade jag.

- I just think Harry is a big arrogant asshole, sa hon snabbt.

- I can’t beleve you just said that Mel.

- Do you remember when I told you that you favorite jeans were really ugly and didn’t fit you at all?

Jag nickade på huvudet.

- This has nothing to do with this, so why do you bring it up? Sa jag irriterat.

- Because it does, you were so angry at me when I told you, and who was right? I were, they were not good on you, and I’m right about this too, He is not good for you.

Jag satte upp handen för att stoppa henne.

- Okay if you to me like this about my jeans, but do not talk to me like this with someone I have feelings for.

- Oh, and you have feelings for Harry? After two weeks?

- Yes Melody, I do, I wouldn’t be this upset if I didn’t have feelings for him, because if didn’t I wouldn’t give a shit if he made out with someone else!

Jag hade ställt mig upp och skrek på henne. Hon kolla på mig med överlägsen blick fnös till igen.

- I told you so, He is not good for you, I always get it right.

- You know what Melody? I know why you have problem with this. It’s because it’s not about you, everything has to be about you, and if it’s not, you don’t care.

Hennes ögon smalande ihop hon la armarna I kors.

- Leave, sa hon kallt.

- I’m already on my way.

Jag vände mig om och gick ut till hallen. Bakom mig hörde jag Melody tyst viska ”Bitch”. Jag tog ett djupt andetag och vände mig om igen.

- Sorry? Did you have anything else to say?

Hon skakade på huvudet och kollade på mig med en iskall blick.

- Do not ever call me a bitch again, ever, sa jag och gick med bestämda steg och smällde igen dörren bakom mig.

När jag kom ut satte jag mig på en stor sten en bit ifrån hennes hus, det hade blivit mars och vårkylan kändes. Det började sedan regna, ösregna. Perfekt, tänkte jag, precis vad jag behövde…

Längre bort såg jag en stor komma närmare. Jag kollade bort och hoppades att den skulle köra förbi, men bilen stannade upp precis bredvid stenen och rutan vevades ner…

Trouble in paradise already?

vem tror ni är i bilen?

hoppas ni gillar den nya delen!

och hoppad ni gillar den nya novellen, gör ni det? :)

och vad tycker ni om den nya headern?

Nu hoppad jag verkligen att alla de kommande delarna kommer komma upp och kommer i ordning.

KOMENTERA MASSSSOOR! :)

puss.

Nytt!

Hittar du inte f5? updatera sidan!
det borde fungera:)

Kapitel 11!

Detta har hänt:

Vi båda lutade oss fram samtidigt och innan jag visste ordet av det nuddade hans läppar mina…

Det kittlade i min mage när Harry kysste mig hejdå. Han gick ut och jag stängde dörren bakom honom. Jag bet mig själv i läppen och log innan jag hoppade in till mitt rum igen. Jag la mig på sängen och såg bilden på mig och Harry i fönstret framför mig när jag blundade. Jag öppnade ena ögat och kollade på klockan, det var sent, Harry hade vart kvar längre än jag trott. Jag bäddade ner mig och en kort stund senare somnade jag.

Jag vaknade dagen därpå vid tio. Jag hoppade upp och tog lång tid på mig till att göra mig i ordning. Jag hade inget speciellt planerat att göra så jag hade tänkt ta mig hem till Melody en stund. När klockan var halv ett gick jag ut i den friska luften. Det var ganska varmt ute, varmare än dagarna innan.

Jag kom fram till Melodys lägenhet en stund senare. Jag tog trapporna upp och öppnade dörren utan att plinga på.

- Hello? Sa jag när jag stängde dörren.

Jag fick inget svar, men jag tog av mig skorna och gick längre in i lägenheten. Det var tomt i vardagsrummet så jag fortsatte in i sovrummet. Hon låg i sängen med slutna ögon och andades tungt. Jag hoppade upp i sängen och hon gjorde ett trött ljud.

- Time to wake up! Sa jag högt.

Hon mumlade något och drog täcket over huvudet.

- Come on Mel, it’s already one.

Han satte sig upp och kollade nyvaket på mig.

- Where were you yesterday? You weren’t home when I came home from practice, fortsatte jag.

- I was here.

Jag nickade och hon suckade tungt av tröttheten. Hon kollade sedan på mig.

- Were were you yesterday? Sa hon sedan misstänktsamt.

Jag log och mötte hennes blick igen.

- I had breakfast with Harry and the others, and then, after practice Harry came over.

Hon lyfte på ögonbrynen och kollade bort.

- Oh, sa hon lågt.

- So you didn’t have time to call me and ask how I was?

- Well… don’t turn it on me, you have my number too, försvarade jag mig.

Hon skakade på huvudet och tittade bort.

- How come you’re not with him now?

- They are going to Ireland for a few days, concert or interview thing, sa jag.

Hon satt tyst och nickade till det jag nyss sagt. Jag svalde hårt och undrade om hon snart skulle säga något.

- But they will come home on Friday, and they will be having a small party, do you want to come? Fortsatte jag när hon inte sa något.

Hon skakade på huvudet.

- I’m busy.

- Oh, okay, what are you going to do?

- I have other plans, okay? Sa hon dryg och vände bort blicken igen.

Jag rynkade på ögonbrynen.

- I was just asking, what’s up with the attitude?

Hon la armarna I kors och stirrade rakt in I väggen framför henne.

- Melody? Sa jag irriterat och reste mig från sängen.

Hon rörde sig inte och hon höll blicken på samma ställe som förut.

- Fine, ignore me, call me when your PMS is over.

Jag vände mig om och gick med snabba steg ut ur lägenheten. Ibland fattade jag bara hur hon tänkte. Hon hade ju i alla fall kunnat förklara varför hon vart så sur så plötsligt. Jag skakade på huvudet åt mina tankar och funderade på vad jag skulle göra nu…

NIALL:

Flygplanets hjul dunsade hårt ner i marken. Jag hoppade till lite av lycka när jag kollade ut genom fönstret, äntligen hemma, tänkte jag.

VÄÄÄÄDLIGT kort kapitel idag!

men bättre än ingen.. eller? :)

tack för att fina kommentarer på förra delen! ni är underbara!

tänkte bara säga att jag nu ska åka bort till US of America i några veckor!

men inte ska vi hänga läpp för det, ag har redan börjat skriva lite på det kommande kapitlet och ska försöka skriva så många som möjligt innan jag åker så ni har lite att läsa, jag kommer alltså göra tidsinställda inlägg! :)

kommer säker skriva lite och lägga upp lite bilder från andra sidan, så om ni vill kan ni kolla här:

Blogg

Twitter

och för en som har Instagram följ miig!

@granqvist3

Kapitel 10!

Detta har hänt:

- Time for breakfast?

- Sounds great, svarade jag.

Vi alla lämnade butiken tillsammans. När vi lämnat köpcentret tog Harry tag i min hand och vi gick bredvid varann längst gatorna.

Vi kom in på ett mindre kafé liknande ställe och vi satte oss runt ett bord med soffor på varje sida. Harry hoppade in längst in på ena sidan och Louis satte sig bredvid honom, så jag bestämde mig för att sätta mig mittemot honom, längst in på samma sida. Liam satte sig bredvid mig och Niall satte sig bredvid honom, och Zayn bredvid Louis.

- Have you been here before? Frågade Liam och tittade på mig.

- No, never.

- We really like it, It’s cozy, fyllde Zayn i.

- Yeah, it really is, svarade jag.

Vi åt vår frukost under småprat och en stund senare fick vi fram notan till bordet. Jag böjde mig ner under bordet och tog upp mig plånbok från väskan. Jag lyfte sedan på huvudet igen, men glömde böja undan från bordet. En hög duns hördes och alla fem kollade på mig. jag kände det hettade till om kinderna.

- Are you okay? Frågade Harry och kollade på mig med skrattet i halsen.

Jag nickade och kunde inte hålla mig för skratt när jag mötte hans blick och vi alla skrattade åt mig. jag öppnade plånboken för att ta fram några pund.

- It’s okay, I’ve got it.

Jag kollade upp och mötte återigen Harrys blick. Utan att släppa den la han ner sitt kort på den lilla brickan och log mot mig.

- You don’t have to.

- Take it as a thank you for coming earlier, sa han och log mer.

- Thank you Harry.

- No problem babe.

Det kittlade till I min mage, kallade han mig precis babe? Jag bet mig i läppen och sneglade upp på honom. Även Louis gav honom en blick och han höjde sedan på ena ögonbrynet. Jag tog en snabb titt på min armklocka.

- I really gotta go, sa jag. I’ve got practice like…

Jag kollade på klockan.

- Right now, fortsatte jag.

De alla nickade förstående och Niall och Liam hoppade ut så jag kunde komma ut.

- Thank you again, for… breakfast.

Jag höjde handen och vinkade och skyndade mig iväg ut på gatorna. Jag småsprang och en kvart senare såg jag taket på ishallen. Jag spurtade sista vägen och tittade på klockan igen, Mike skulle inte vara glad.

Jag kom i hallen och öppnade väskan Mike hade ställt på en av träbänkarna.

- You are late, hörde jag Mikes röst säga bredvid mig.

- I know, I´m sorry, sa jag snabbt samtidigt som jag satte på mig skridskorna.

- Get out on the ice, you have to work harder now, you have to catch up on the twenty minutes you missed.

- I will, promise.

Jag reste mig upp och hörde min mobil ringa. Jag sneglade ner på displayen och kollade sedan upp på Mike som gav mig en blick.

- I know, we got a rule, just give me one minute, please?

Han fortsatte stirra på mig.

- You’ve got thirty seconds.

Jag mimade ett thank you och vände mig om och svarade i telefonen.

- Hello?

- Hi Kylie, is Harry, you forgot your bag at the restaurant…

Jag kollade mot bänken och insåg att jag inte haft den med mig när jag kom.

- Oh, I was in a hurry.

- I know, it’s cool…

Jag vände mig om och kollade på Mike igen, han pekade på armvristen och jag vände mig igen.

- I can come by late and drop it off if you want to? Fortsatte han I anda änden.

- Yes, that would be great, you’re to nice, but I really gotta go, Mike is gonna kill me.

- I understand, have fun and Ill see you later.

- Thank you Harry.

Jag la på och vände mig om igen.

- Harry? Frågade Mike och kollade misstänksamt på mig.

Jag bet mig i läppen.

- Didn’t we have a lot to catch up on? Sa jag och pekade mot isen för att komma undan hans fråga.

- I guess we did, sa han och log.

Jag gick ut på isen, Mike gav mig instruktioner om vad som skulle göras.

Två timmar senare åkte jag flåsandes av isen. Mike gav mig en vattenflaska och jag satte mig ner på bänken. Det kändes som att benen snart skulle vikas under mig och de skakade rejält av mjölksyra.

- Tired?

Jag nickade och tog en klunk till att vattnet.

- If you skate like this in a few weeks you really have a shot to qualify to this year’s Olympics.

Jag kollade på honom och log stort.

- Really?

- Without doubt.

Jag började hoppa och satte händerna på kinderna.

Jag bytte sedan om till mina vanliga skor och vi åkte hem. Jag tog direkt fram damsugaren och började städa lägenheten noggrant. Efter jag dammsugit våt torkade jag golvet. När jag kommit ut till köket kom även Mike in. Han kollade på moppen och sedan granskade han mig nerifrån och upp.

- Are you cleaning?

- No, I´, just giving my invisible cow a bath, svarade jag och kollade mot honom.

- Oh… is Harry coming over? Sa han med en tillgjord röst.

- Maybe, and don’t even think about embarrassing me. And if you do, I swear to god I will never ever talk to you again.

- I won’t I promise.

Klockan tickade på och jag satt nervöst och väntade I soffan. Tillslut plingade det på dörren och jag studsade ur soffan. Jag fixade snabbt till håret och öppnade dörren och mötte Harrys gröna ögon.

- Hi, sa jag glatt och tog emot väskan som Harry hade i handen.

- Thank you, sa jag ännu en gång.

Harry log och nickade till mig. Det vart tyst och jag kände mitt hjärta slå snabbt.

- Do you want to come inside? Frågade jag honom blygt.

Han log och nickade. Jag öppnade dörren helt och släppte in honom. Vi gick under tystnad mot mitt rum och på vägen gick Mike förbi.

- Hello, sa han och hälsade på Harry.

- Barry.. right? Fortsatte han sedan.

Jag kollade irriterat på Mike som hånlog mot mig.

- Uhm, Harry, rättade Harry honom.

- Oh yeah right, Harry, I’m sorry.

Jag pekade mot mitt rum och vi började gå igen.

- Have fun, but don’t have too much fun…

- Mike, Shut up, sa jag irriterat och smällde igen dörren bakom mig och Harry.

Jag tog ett djupt andetag och kollade på harry som mest såg ganska road ut.

- I´m so sorry for that, sa jag.

Han skakade på huvudet.

- Well, I also have a sister… so, yeah.

- So you are just like that?

Han ryckte på axlarna.

- Properly worse, If you ask Gemma.

Jag log Harry började kolla sig runt om I mitt rum.

- I like it, nice view.

Jag kollade ut genom fönstret och såg utsikten över området, det var mörkt utanför och lysena i de andra fönsterna var tända. Jag stampade lite nervöst med foten och visste inte riktigt vad jag skulle säga till honom.

- Oh, is this you? Sa han glatt och tog upp en foto ram från mitt skrivbord.

- Ehm, no, that’s Lucy.

Han kollade upp och mötte min blick.

- Oh I’m so sorry I had no idea.

- It’s okay.

- You were really alike eachother, did you hang out a lot?

Jag nickade.

- Yeah, it was us against the world.

Jag satte mig ner I fönstret och kollade ut över staden. Harry satte sig mittemot mig.

- It´s a beautiful night tonight, sa jag och mötte hans gröna ögon.

- Yeah… beautiful, sa han och log mot mig.

Vi båda lutade oss fram samtidigt och innan jag visste ordet av det nuddade hans läppar mina…

uhhh.

10 kommentarre för nästa! :)

puss!

kapitel 9!

Detta har hänt:
- Should we go inside? I don’t want you to get sick.

Jag nickade och ställde mig upp utan att Harry släppte min hand. Vi gick mot stegen men innan jag skulle gå ner stannade jag till och kollade på honom. Jag svalde hårt och han drog mig närmare och hans huvud närmade sig mitt. Jag kände mitt eget hjärta slå fort när Harrys läppar kom närmare och närmare. Precis innan de nuddades avbröts vi av en röst nere från marken…

- Kylie!?

Jag suckade tungt, kollade ner mot marken och fick syn på Niall som tittade upp. Han förflyttade snabbt sin blick mot Harry sedan tillbaka på mig.

- Harry?

Harry nickade och Niall tittade på mig igen.

- Melody has passed out.

- Oh..okay, I´m coming down, svarade jag.

Jag klättrade snabbt ner för stegen och Harry kom direkt efter. Jag gick bredvid Niall in i husets vardagsrum och fick syn på Melody i soffan. Jag gick fram till henne och gjorde ett försök för att få upp henne på benen. Klockan var bara halv tolv.

- You promised, sa jag lågt och skakade på huvudet mot henne.

Jag lyckades få upp henne ur soffan och hon stödde sig mot mig. jag pillade upp min mobil ur den lilla väskan och leta igenom min kontaktbok för att hitta någon som förhoppningsvis kunde köra oss. Jag tog ut Melody utomhus och satte henne på en större sten och suckade tungt samtidigt som jag slog in numret till en taxi.

- Do you need a ride? The taxi won’t be here for at least forty minutes.

Jag vände mig om och fick syn på både Niall och Harry stå bakom mig.

- You have been drinking, sa jag till Harry som ställt frågan tidigare.

- Liam can drive, sa han och log. You can’t sit out here for forty minutes, especially not her.

Han nickade mot Melody som fortfarande inte var helt närvarande.

I ögonvrån såg jag hur en stor bil kom körandes upp bredvid oss. Fönstret på passagerarsidan vevades ner och jag fick syn på Liam bakom ratten. Niall hjälpa mig att få in Melody i bilen och han hoppade sedan in bredvid Liam. Jag satte mig i mitten med Melody på ena sidan och Harry på den andra.

Vi åkte iväg under tystnade. Liam trummade med tummarna på ratten och gungade i takt till musiken som spelades på låg volym. Melody låg lutandes mot min axel och sov med munnen öppen. Att det alltid skulle sluta såhär… tänkte jag för mig själv.

jag kände Harry lägga sin hand på mitt knä och jag vred på huvudet och mötte hans blick. jag mimade ett ”thank you” och han nickade mot mig. jag sjönk ner i sätet och lutade mitt huvud mot Harrys axel och han flyttade sig hand från mitt knä och tog tag i min hand.

En stund senare stannade Liam utanför mitt hus och jag tog med mig Melody in. Jag la henne i sängen och granskade henne noggrant innan jag suckade tungt, gick ut ur rummet och stängde dörren bakom mig. Jag gick och la mig på soffan med en filt över mig. Jag vred och vände på mig en lång stund utan att somna. Jag suckade tungt och kollade på klockan… igen. Den var bara kvart i ett.

Jag himlade med ögonen, smet ut i köket och hämtade ett paket glass och en sked innan jag kröp tillbaka i soffan med filten lindad runt mig. Jag satte på teven och fastnade på en kanal där de visade slumdog millionaire.

Halva filmen hade redan visats, och jag började någonstans mitt i. Filmens huvudperson satt nu i heta stolen och hade precis svarat på en av frågorna. Programledaren tittade tveksamt på honom.

- Jamal Malik…

Jag vaknade till och spände ögonen på teven, jag log sedan för mig själv. Jag kände hur jag hamnade längre bort i tankarna.

- Kylie?

Jag hoppade till, satte handen på bröstet och vände huvudet över axeln. Mike stod bakom mig och kollade på mig.

- You scared me.

- I thought you weren’t coming home tonight.

- Changed plans, svarade jag snabbt. Did I wake you up?

Han skakade på huvudet.

- No, I couldn’t sleep.

- Me either.

Han satte sig bredvid mig I soffan och vi kollade klart på filmen tillsammans.

- Mom called, sa han vi stängde av teven.

- What did she want?

Han ryckte på axlarna.

- She wanted to make sure we were alright. They are planning on coming up here.

Jag log.

- Good, it’s been a while since the last time they were here.

- That’s what I said, svarade han och log mot mig. jag kollade på klockan igen, den hade hunnit bli tre nu.

- I´m gonna go back to bed.

Jag nickade mot honom.

- Goodnight, sa han och reste sig upp ur soffan.

Jag la mig ner igen, låg ner länge och stirrade i taket. Jag vände mig till sidan och de sista jag såg var visarna på klockan som visade kvart över fyra.

Jag vaknade av en hård vibbration mot borden framför mig. jag suckade tungt och sträckte mig efter mobilen.

” Hi Kylie, It’s Harry, I really need your help, text me when you wake up”

Jag drog upp den rosa Iphonen och vilade den på magen, samtidigt som jag svarade på hans sms.

”I´m already awake, what do you need?

Jag väntade en kort stund innan det vibrerade till igen. Jag läste igenom smset och reste mig upp ur sängen. Jag flätade snabbt mitt hår och sminkade mig lätt innan jag gick in till Mike.

- You know that thing you said, that you would drive me whenever I needed it, Does that still count at nine thirty on a Saturday morning?

Han vred sig om I sängen.

- Yeah, sure.

- So ten minutes?

- Yeah.. sure.

Jag log mot honom och insåg att han inte skulle vara klar om tio minuter.

Jag gick ut i köket och hällde upp ett stort glas vatten och hämtade en röd hink i städskåpet. Jag gick sedan in till melody som fortfarande sov. Hon låg precis lika dant som jag hade lämnat henne tidigare. Jag ställde hinken nedanför sängen och vattenglaset på sängbordet och tassade sedan ut igen.

Jag vände mig när jag stängt dörren och Mike stod bakom mig med håret spetandes åt alla håll. Jag kollade chockat på honom.

- You’re up!

- I told you I would be, didn’t I?

Jag nickade mot honom och tog på mig mina skor. Jag gick ut och Mike kom med benen släpandes efter honom. Han hoppade in bakom ratten och tittade på mig.

- So… Where are you going?

Jag visade smset och han backade ut från parkeringen. En kvart senare var jag framme vid det stora köpcentret. Jag hoppade ur bilen och gick snabbt fram till köpcentrets bakdörrar. Jag gick in och gick till affären Harry hade bett mig komma till. Jag gick in och han kramade om mig snabbt och över hans axel såg jag de andra fyra lite utspridda i butiken.

- Thanks for coming, sa han och log mot mig.

- No problem, so this is what being famous is like? Get to shop when the mall is closed?

Han log mot mig och skakade på huvudet.

- So… what did you want?

- I have this award thing, and I kind of need you opinion on what to wear.

Jag nickade på huvudet.

- Sure, sa jag glatt.

Han visade vad han hade plockat fram hittills. Jag kollade på de olika plaggen och pekade på det ena.

- Try that one on, sa jag och log mot honom.

Han nickade, tog med sig kläderna och gick in i ett av omklädningsrummen. Niall tittade bort mot mig och vinkade glatt och även de andra la märke till att jag var där. Harry kom sedan ut igen. Han hade den vita skjortan nedstoppad i de svarta kostymbyxor. Jag nickade mot honom och han log.

- What do you think?

- The girls are going to go more crazy than usual.

Han skrattade.

- Really?

- Yeah, It looks… hot.

Jag mötte hans blick och vi båda log.

Min mage började då kurra högt och Harry log ännu mer.

- Time for breakfast?

- Sounds great, svarade jag.

Vi alla lämnade butiken tillsammans. När vi lämnat köpcentret tog Harry tag i min hand och vi gick bredvid varann längst gatorna.

Hoppas ni gillar det trots väntan! :)

De två kommentarerna på förra inlägget gjorde min dag. helt ärligt, tack!
blir så himla sjukt glad av sånnt!

gjorde ett lite längre kapitel idag! och i veckan lungnar förhoppningsvis läxorna ner sig lite :)

kommentera massvis! :)

kram

Hallå!

Vill säga tack, tacktacktack för att ni stannar kvar på bloggen trots den dåliga uppdateringen!

Jag har SJUKT mycket att göra i skolan just nu och har helt enkelt inte med att skriva. Det tar sin tid att skriva ett kapitel.

Vet inte om jag ska ha kvar bloggen, jag har funderat på det men jag vill verkligen inte ta bort den. Men ibland får jag lite dåligt samvete att jag inte skriver och det är faktiskt ganska jobbigt.
Så behåller den nog, men uppdateringen kommer antagligen att vara såhär ett tag framöver.
Hoppas ni stannar kvar i fortsättningen också, ni är bäst!

Kapitel 8!

Detta har hänt:
Harry satt tyst, han såg nästan lite chockad ut, som att han hade förväntat sig att det inte var något så stort som hade hänt. Han la en arm om mig och lutade sin kind mot mitt huvud. Jag la mitt huvud mot hans bröst och han smekte mig långstam upp och ner på ryggen.

- Thank you for telling me this, sa han viskandes.

- Thank you for listening.

Jag mötte hans blick och för första gången på dagen, log jag…

Efter lektionen åkte jag med Harry och skjutsade hem Alice. Han stannade utanför huset och kollade bak på henne i baksätet. Hon satt med slutna ögon och andades tungt. Harry log och öppnade dörren, hoppade ut och öppnade dörren på Alices sida. Han tog hennes rosa väska på ena armen och lyfte upp Alice på den andra och bar in henne i huset. Han kom tillbaka en kort stund senare och hoppade in i bilen igen.

- She is so cute, sa jag och log mot honom.

Han nickade instämmande och våra blickar möttes.

- So, where should I take you? Frågade han mig efter en tystnad.

Jag berättade adressen och han körde mig till Melodys hus. Han saktade in och stannade tillslut helt och våra blickar möttes ännu en gång.

- Thanks Harry, sa jag och log mot honom.

- No problem, I’ll call you.

Jag nickade och gick blygt ur bilen och vinkade när han åkte iväg. jag bet mig i läppen och log över det Harry nyss sagt. Jag gick med glada steg mot dörren och gick in utan att knacka. Melody attackerade mig direkt när jag stängt dörren bakom mig.

- Who is the mysterious dude with the big black car? Do you have a new hottie in your life? Why haven’t you told me anything?

- Melody! Breathe?

Hon kollade mot mig och skrattade.

- Seriously, tell me! Sa hon med mer lugn i rösten.

- It’s nothing, he just drove me here.

- You were in a big black car with a hottie and he just drove you here?

- How do you even know that he is hot? You made that up, sa jag och skrattade.

Hon kollade på mig med en jag vet att det var mer än så Kylie, du vet att jag vet blick. Hon lyfte lite på ena ögonbrynet i väntan om att jag skulle fortsätta.

- Okay, he is hot.

- And..? sa hon och gjorde en gest med handen för att få mig att fortsätta.

- The mysterious guy in the big black car is Harry Styles.

Hennes mun öppnades långsamt och hon stirrade länge på mig. hennes ansiktsuttryck fick mig att skratta.

- And you’re telling me this now? sa hon med uppjagad röst.

Jag ryckte på axlarna.

- You need a drink, have you decided what to wear tonight? Frågade jag snabbt för att byta samtalsämne.

Hon nickade ivrigt.

- I’ve got the perfect outfit for us both.

Vi gick upp för trappen och gick in I Melodys rum. Jag slängde mig på sängen och slöt ögonen.

- How was your day? Frågade hon och satte sig bredvid mig.

Jag ryckte på axlarna igen.

- Better than usual, but I still have that feeling that I have every year.

- What feeling?

- That I need a drink.

Jag log mot henne och hon gav mig en kram.

När Melody gick till garderoben för att ta fram kläderna tog jag upp mobilen för att skicka ett sms till Mike.

”I’m not comming home tonight, but don’t worry, I´m fine, I just gotta get my thoughts on something else, love you”

Snabbt efter det skickades iväg fick jag svar.

” just be careful, love you too”

SENARE PÅ KVÄLLEN:

Gåshuden på mina ben blev värre och värre när vi gick ur taxin. Vi stod utanför det stora vita huset och jag ångrade att jag inte tog ett par snygga byxor istället för klänningen som Melody hade valt åt mig. Vi kom fram till grinden där vakterna stod och kollade igenom inbjudningskorten. Den höga musiken inifrån huset dunkade i marken utanför. Vi var hemma hos en av de unga producenterna för teveprogramet.

När vi väll kommit in blev vi glatt mottagna med en drink, det var fullt med folk i huset och det första jag kunde tänka på var om James skulle vara här.

- Stop thinking about him, hörde jag Melody säga till mig.

Jag kollade på henne och hon gav mig den där blicken igen. Jag nickade mot henne och tog några snabba klunkar ur glaset. Ibland kunde jag inte förstå hur hon förstod allt.

Kvällen gick fort och huset blev alltmer trångt av människor som bara blev fler, jag hade tappat bort Melody för ett tag sen och jag hade även gett upp att försöka hitta henne.

- KYLIE!

Jag vände mig om och fick syn på Melody som tog stöd mot en väl igenkänd blond kille.

- The mysterious guy with the big black car is here! Utbrast hon och skrattade högt samtligt som hon vinglade till.

- He is probably looking for you, fortsatte hon och lyfte på ena ögonbrynet.

- This one, sa hon och pekade på Niall, he has a red one, not a black.

Hon fortsatte skratta och jag mötte Nialls blick. Jag mimade ett ” I’m sorry” och han skakade på huvudet och log mot mig.

Jag skakade på huvudet när Melody vände sig om och vinglade iväg. Jag hatade när hon blev såhär. När hon tappade kontrollen.

Jag kom och tänka på Lucy igen. Jag tog ett djupt andetag, gick och tog en filt och gick ut till husets baksida, jag hittade en stege som gick längt huset. Jag klättrade upp och satte mig på taket med filten omringad runt mig själv. Jag tittade upp mot den stjärnklara himlen och kände hur ögonen fylldes med tårar.

- I miss you, sa jag lågt.

Jag drog upp knäna mot magen och lutade huvudet mot dom.

- Are you alright?

Jag skakade på huvudet och hörde hur Harry kom upp och satte sig bredvid mig. Han la sin ena arm runt mig men jag satt kvar i samma ställning som förut. Efter en stund kollade jag upp och mötte hans blick. Han torkade en tår med tummen och tog tag i min hand.

- Should we go inside? I don’t want you to get sick.

- Kylie!?

kanske inte värkdens bästa, menmen!
det vart ganska kort också, men jag hoppas ni gillar det iaf! :)

jag har en fråga till er!
jag frågade samma i början av min förra novell, men nu har jag fått nya och tillochmed fler läsare, (vilket är askuul! :D ) så jag tänker fråga den igen!

Vem är din favorit i bandet?