beautifulsoul

Vill säga tack, tacktacktack för att ni stannar kvar på bloggen trots den dåliga uppdateringen!

Jag har SJUKT mycket att göra i skolan just nu och har helt enkelt inte med att skriva. Det tar sin tid att skriva ett kapitel.

Vet inte om jag ska ha kvar bloggen, jag har funderat på det men jag vill verkligen inte ta bort den. Men ibland får jag lite dåligt samvete att jag inte skriver och det är faktiskt ganska jobbigt.
Så behåller den nog, men uppdateringen kommer antagligen att vara såhär ett tag framöver.
Hoppas ni stannar kvar i fortsättningen också, ni är bäst!

- Thank you for telling me this, sa han viskandes.

- Thank you for listening.

Jag mötte hans blick och för första gången på dagen, log jag…

Efter lektionen åkte jag med Harry och skjutsade hem Alice. Han stannade utanför huset och kollade bak på henne i baksätet. Hon satt med slutna ögon och andades tungt. Harry log och öppnade dörren, hoppade ut och öppnade dörren på Alices sida. Han tog hennes rosa väska på ena armen och lyfte upp Alice på den andra och bar in henne i huset. Han kom tillbaka en kort stund senare och hoppade in i bilen igen.

-          She is so cute, sa jag och log mot honom.

Han nickade instämmande och våra blickar möttes.

-          So, where should I take you? Frågade han mig efter en tystnad.

Jag berättade adressen och han körde mig till Melodys hus. Han saktade in och stannade tillslut helt och våra blickar möttes ännu en gång.

-          Thanks Harry, sa jag och log mot honom.

-          No problem, I’ll call you.

Jag nickade och gick blygt ur bilen och vinkade när han åkte iväg. jag bet mig i läppen och log över det Harry nyss sagt. Jag gick med glada steg mot dörren och gick in utan att knacka. Melody attackerade mig direkt när jag stängt dörren bakom mig.

-          Who is the mysterious dude with the big black car? Do you have a new hottie in your life? Why haven’t you told me anything?

-          Melody! Breathe?

Hon kollade mot mig och skrattade.

-          Seriously, tell me! Sa hon med mer lugn i rösten.

-          It’s nothing, he just drove me here.

-          You were in a big black car with a hottie and he just drove you here?

-          How do you even know that he is hot? You made that up, sa jag och skrattade.

Hon kollade på mig med en jag vet att det var mer än så Kylie, du vet att jag vet blick. Hon lyfte lite på ena ögonbrynet i väntan om att jag skulle fortsätta.

-          Okay, he is hot.

-          And..? sa hon och gjorde en gest med handen för att få mig att fortsätta.

-          The mysterious guy in the big black car is Harry Styles.

Hennes mun öppnades långsamt och hon stirrade länge på mig. hennes ansiktsuttryck fick mig att skratta.

-          And you’re telling me this now? sa hon med uppjagad röst.

Jag ryckte på axlarna.

-          You need a drink, have you decided what to wear tonight? Frågade jag snabbt för att byta samtalsämne.

Hon nickade ivrigt.

-          I’ve got the perfect outfit for us both.

Vi gick upp för trappen och gick in I Melodys rum. Jag slängde mig på sängen och slöt ögonen.

-          How was your day? Frågade hon och satte sig bredvid mig.

Jag ryckte på axlarna igen.

-          Better than usual, but I still have that feeling that I have every year.

-          What feeling?

-          That I need a drink.

Jag log mot henne och hon gav mig en kram.

När Melody gick till garderoben för att ta fram kläderna tog jag upp mobilen för att skicka ett sms till Mike.

”I’m not comming home tonight, but don’t worry, I´m fine, I just gotta get my thoughts on something else, love you”

Snabbt efter det skickades iväg fick jag svar.

” just be careful, love you too”

SENARE PÅ KVÄLLEN:

Gåshuden på mina ben blev värre och värre när vi gick ur taxin. Vi stod utanför det stora vita huset och jag ångrade att jag inte tog ett par snygga byxor istället för klänningen som Melody hade valt åt mig. Vi kom fram till grinden där vakterna stod och kollade igenom inbjudningskorten. Den höga musiken inifrån huset dunkade i marken utanför. Vi var hemma hos en av de unga producenterna för teveprogramet.

När vi väll kommit in blev vi glatt mottagna med en drink, det var fullt med folk i huset och det första jag kunde tänka på var om James skulle vara här.

-          Stop thinking about him, hörde jag Melody säga till mig.

Jag kollade på henne och hon gav mig den där blicken igen. Jag nickade mot henne och tog några snabba klunkar ur glaset. Ibland kunde jag inte förstå hur hon förstod allt.

Kvällen gick fort och huset blev alltmer trångt av människor som bara blev fler, jag hade tappat bort Melody för ett tag sen och jag hade även gett upp att försöka hitta henne.

-          KYLIE!

Jag vände mig om och fick syn på Melody som tog stöd mot en väl igenkänd blond kille.

-          The mysterious guy with the big black car is here! Utbrast hon och skrattade högt samtligt som hon vinglade till.

-          He is probably looking for you, fortsatte hon och lyfte på ena ögonbrynet.

-          This one, sa hon och pekade på Niall, he has a red one, not a black.

 Hon fortsatte skratta och jag mötte Nialls blick. Jag mimade ett ” I’m sorry” och han skakade på huvudet och log mot mig.

Jag skakade på huvudet när Melody vände sig om och vinglade iväg. Jag hatade när hon blev såhär. När hon tappade kontrollen.

Jag kom och tänka på Lucy igen. Jag tog ett djupt andetag, gick och tog en filt och gick ut till husets baksida, jag hittade en stege som gick längt huset. Jag klättrade upp och satte mig på taket med filten omringad runt mig själv. Jag tittade upp mot den stjärnklara himlen och kände hur ögonen fylldes med tårar.

-          I miss you, sa jag lågt.

Jag drog upp knäna mot magen och lutade huvudet mot dom.

-          Are you alright?

Jag skakade på huvudet och hörde hur Harry kom upp och satte sig bredvid mig. Han la sin ena arm runt mig men jag satt kvar i samma ställning som förut.  Efter en stund kollade jag upp och mötte hans blick. Han torkade en tår med tummen och tog tag i min hand.

-          Should we go inside? I don’t want you to get sick.

Jag nickade och ställde mig upp utan att Harry släppte min hand. Vi gick mot stegen men innan jag skulle gå ner stannade jag till och kollade på honom. Jag svalde hårt och han drog mig närmare och hans huvud närmade sig mitt. Jag kände mitt eget hjärta slå fort när Harrys läppar kom närmare och närmare. Precis innan de nuddades avbröts vi av en röst nere från marken…

-          Kylie!?

ONSDAG:

Jag var tillbaka i ishallen efter några dagars vila. Jag stod med Marcus och diskuterade hur vi skulle lägga upp de kommande dagarna. Vi skulle tillsammans leda lektioner för yngre barn. Jag kollade bort mot träbänken där de ivrigt satt och väntade på att få börja åka. Marcus gick iväg till dom för att kolla att allt var okej. Jag följde honom med blicken tills jag avbröts av att någon knackade mig på ryggen. jag vände mig om och fick syn på Harry som höll armen runt en mörkhårig flicka. Hon kollade på mig med stora ögon och log blygt.

-          Is it too late to join you now? Frågade Harry och pekade på tjejen bredvid honom.

Jag skakade på huvudet och log mot honom.

-          Of course not.

Flickan log stort och började nästan hoppa där hon stod.

-          What’s your name sweetie?

-          Alice.

-          Okay Alice, Marcus over there can help you get your skates on, I´m just going to talk to Harry for a second, is that alright?

Hon nickade och tog sin rosa väska på ryggen och gick fram till Marcus och de andra barnen. Jag vände mig om igen och mötte Harrys blick.

-          Did you borrow a kid? Frågade jag misstänksamt.

Han skrattade och skakade på huvudet.

-          It’s my cousin, svarade han och jag nickade på huvudet.

-          So you just borrowed you cousin?

-          Her mom was supposed to take her here, but she got sick, so I offered to go with her instead, sa han allvarligt och kollade på mig.

Jag lyfte på mitt ena ögonbryn och tittade på honom utan att saga något och han kollade så småning om bort.

-          Okay, actually I just wanted to see you, fortsatte han och sneglade upp på mig.

Jag mötte hans varma, gröna ögon och kunde inte hjälpa mig för att le.

-          I´m glad you came, svarade jag efter en tystnad som antagligen kändes längre än vad den egentligen var.

Han lyfte på ögonbrynet och flinade stort. Tanken slog mig snabbt, Glad you came, hur tänkte jag nu? Jag kände hur jag snabbt skämdes. Han fortsatte le och såg ut att vara nära att skratta, men hans leende försvann snabbt när han titta över min axel, han tittade sedan tillbaka på mig och svalde hårt.

-          He doesn’t seem too happy that I…came.

Jag vände mig om och fick syn på James stå med armarna en bit bakom oss. Jag mötte hans blick och skakade på huvudet samtidigt som jag suckade djupt.

-          Well… He is never happy about anything.

Harry nickade. Jag kollade på klockan och det var dags att börja lektionen.

-          Gotta go, sa jag och vände mig om för att gå mot de andra.

Halvvägs vände jag mig.

-          Oh, and Harry.. började jag mötte hans blick.

-          There are a lot of young kids here, so next time you decide to come, prepare me, okay?

Denna gång kunde han inte hålla sig, han började skratta och det smittade av sig på mig. jag vände mig om igen och kunde fortfarande se Harrys leende när han skrattade framför mig, vilket antagligen fick mig att le mer.

Jag kom fram till Marcus som stod på golvet och spände en killes skridskor. Han reste sig sedan och ställde sig bredvid mig och vi började lektionen.

SENARE:

När dagens lektion var slut var klockan fyra. Jag hade lovat Kevin att ta en kaffe tillsammans, så jag gick med snabba steg mot Starbucks.  När jag kom in genom dörren satte jag mig ner vid disken och vänta tills kunderna han hade nu hade gått.

-          Hi sweetie, haven’t seen you in a while, sa han och gav mig en snabb kram över disken.

Jag nickade och småpratade samtidigt som han gjorde iordning mitt favoritkaffe.

-          Tough week? Frågade han när han ställde upp den färdiga kaffekoppen på disken.

Jag nickade utan att säga ett ord.

-          You can always call me, okay?

Jag fortsatte nicka.

-          Friday is going to be the worst, it always is, sa jag efter en kort tystnad.

-          I know.

Jag mötte hans bruna, sorgsna blick och kände hur mina egna ögon började tåras upp långsamt.

Han tog tag i min hand och klämde den extra hårt när jag satte min andra hand i pannan och lutade mig ner mot bänken när tårarna började rinna ner för kinden…

FREDAG:

Det var sista dagen på kursen för de yngre. Jag stod på isen, men var längre bort i tankarna än vid vad barnen gjorde på isen. Jag höll en hand på sargen och stirrade ner i isen. Någon kom susandes förbi mig och ställde sig bredvid mig, la handen på min axel och jag kände hur jag blev granskad.

-          Kylie, are you alright?

Jag skakade på huvudet utan att svara på Marcus fråga.

-          You can take a break if you want to, I´ll take care of them, sa han och nickade mot barnen. You can come back when you feel better.

-          Thank you Marcus, svarade jag och mötte hans blick.

-          No problem.

Han lämnade mig och jag gick av isen, tog av mig skridskorna och skulle precis gå upp en bit på läktaren när James kom och ställde sig framför mig. Han tittade bestämt på mig och stoppade mig när jag försökte gå förbi honom.

-          Can we talk now? Frågade han.

-          No, svarade jag kallt och gjorde ännu ett försök att komma förbi honom.

-          I miss you, I want you back, I´m willing to give it another try and this time I won’t let you down.

Jag skakade på huvudet åt det han nyss sagt, utan att jag hann säga något som svar fortsatte han prata.

-          Please don’t just throw the great relationship we have away.

Jag fnös till och gav honom en irriterad blick.

-          Do you even know what day it is today?

Han kollade på mig med sitt blanka ansiksuttryck och jag kunde tydligt se att han inte hade en aning om vad jag pratade om.

-          I think that says a lot about the relationship we had, fortsatte jag.

Jag kollade på honom och såg att han hade ett uppgivet ansiktsuttryck. Jag skakade på huvudet och putade honom åt sidan, gick upp till läktaren och valde en plats i mitten. Jag satte armbågarna på knäna och täckte ansiktet med händerna.

En stund senare, jag visste inte hur länge, om det var kort eller långt efter jag satt mig, hörde jag en igenkänd röst.

-          Kylie? How are you?

Jag hade blivit trött på den frågan, men det var något med rösten som inte kunde få mig irriterad. Jag snyftade och hoppades på att Harry inte skulle förstå att jag grät.

-          Do you want to talk about it? Fortsatte han.

Jag satte mig upp och skakade på huvudet som svar på hans fråga. Vi satt under tystnad och båda stirrade rakt fram. Jag torkade en tår som precis rann ner och tog ett djupt andetag.

-          I had a sister, började jag.

Han kollade på mig, men jag fortsatte kolla rakt fram.

-          She was two years older than me, and three years younger than my brother Mike.

Jag tog en kort paus för att låta tårarna som satt i ögonen rinna ner. Harry satt med händerna i kors mellan knäna och lyssnade.

-          And… uhm, on this day three years ago she were in an accident, she ended up at the hospital right away and the doctors couldn’t do anything and all we could do was wait for here to get better or worse. Mike and I were here in London, I had a very important audition to go to.

Jag drog långsamt efter andan.

-          The last thing she ever said was that she wanted me to stay here, that she would be better and come here to watch me skate in the Olympics.

Jag skratta till åt minerna vi hade haft tillsammans, samtidigt som tårarna forsade ner för mina kinder.

-          I was young and I believed that she would get better, Mike really wanted to go, and when I finally agreed to go, it was too late. She didn’t get better and if it weren’t for me, we would have a chance to see here before she left us.

Det högg till I hjärtat på mig, jag hade alltid sett det som att det var mitt fel.

-          Mike kind of blame me for this, so we don’t really talk when it comes to this time a year. And I don’t really blame him for blaming me either, I just wish I had someone to talk to.

Harry satt tyst, han såg nästan lite chockad ut, som att han hade förväntat sig att det inte var något så stort som hade hänt. Han la en arm om mig och lutade sin kind mot mitt huvud. Jag la mitt huvud mot hans bröst och han smekte mig långstam upp och ner på ryggen.

-          Thank you for telling me this, sa han viskandes.

-          Thank you for listening.

Jag mötte hans blick och för första gången på dagen, log jag…

Showen var slut, jag hade bytt om till mina svarta mjukisbyxor och började gå mot ishallens utgång. Mike väntade redan utanför och jag gick med snabba steg genom korridoren. Helt plötsligt tog det stopp och en hand tog tag i min arm för att sedan dra med mig in bakom en vägg. Jag stod lutad mot väggen och kollade på den andra personens fötter, jag kollade sedan personen uppifrån och ner och tillsist mötte jag de perfekta gröna ögonen…

“I know we just met, but… seeing you on the ice today made me speechless”

Orden som kommit ur Harrys mun för några minuter sedan snurrade runt I mitt huvud när jag precis hade lämnat ishallen bakom mig. Jag gick långstam genom de mörka gatorna, kylan kröp snabbt in genom min jacka och man kunde känna att oväder hängde i luften. Ändå gick jag långsamt, mina ben kändes tunga från dagen som hade varit.

Klockan närmade sig tio och nästa buss skulle inte gå för än om en timme. På andra sidan gatan lyste det i min favorit restaurang. Det var fullt på det italienska stället, vilket det brukade vara. Jag kände min mage kurra och gick över gatan och in på restaurangen. Jag möttes av en ung, väldigt lång, mörk kille.

-          Welcome, would you like to eat here?

Jag skakade på huvudet.

-          No, I’ll take it with me.

Han nickade på huvudet och tog min beställning. En kvart senare kom han ut från en liten dörr i köket och ställde fram påsen på disken.

-          Here you go, have a nice evening.

-          Thank you, sa jag med ett leende innan jag vände mig om och gick.

När jag kom ut hade det börjat snöa, mycket. Jag suckade tungt och drog upp jackan hela vägen upp, denna gång ökade jag mina steg. Det fortsatte snöa och snart hade det lagt sig en vit yta på marken igen. Jag suckade tungt och gick mer irriterat framåt på gatan.  

Inte långt efter jag hade lämnat restaurangen körde en svart stor bil upp bredvid mig. Det tonade fönstret på passagerarsidan vevades ner och jag fick syn på Harry.

-          Need a ride?

Jag nickade lättat på huvudet och hoppade in i bilen bredvid Harry.

-          So… where do you live?

Jag tvekade en sekund och berättade adressen för honom.  Det vart tyst och en svag melodi från radion hördes. Harry började nynna mjukt till texten. Jag log för mig själv och kollade mig runt om i bilen. Den var stor, riktigt stor. Knapparna som fanns överallt lös i rött och blått och en liten skämt med information fanns också.

-          Sweet car, sa jag för att avbryta tystnaden.

Han nickade samtidigt som ett leende spred sig över hans ansikte.

-          My baby, sa han glatt.

Han trummade med fingrarna på ratten.

-          Didn’t your mom tell you not to walk alone at night? It’s kind of dangerous, sa han och kollade på mig.

-          Yeah, she did, she also told me not to get in a car with strangers, but I have never really cared about rules.

Han kollade på mig och skrattade.

-          Oh, really? So I’ve got a rule breaker with me?

Jag ryckte på axlarna och log lurigt mot honom.

-          Were you like that in school?

-          The teachers hated me, I were never in time, always skipping class to go ice skating instead and when I met Melody they started hating me more, even though they thought it was impossible. 

Han kollade på mig och lyfte på ögonbrynet?

-          Really?

Jag skrattade och skakade på huvudet.

-          No, I did kind of good, I just made that up… except the skipping class to go ice skating.

-          So that have always been you thing?

-          Yepp, as long as a can remember.

Jag kollade ner på påsen med mat som jag hade I knät, och kollade sedan upp på Harry igen.

-          Hungry?

Han kollade ner på påsen och nickade samtidigt som han stannade upp bilen till kanten av vägen. Han stängde av den och knäppte loss sitt bälte.

Jag öppnade de små lådorna och ställde dem emellan oss. Vi satt kvar längst vägen länge, pratade, åt och skrattade.

Tiden gick fort och när jag kollade på klockan var det redan tio i tolv.

-          Mabye we should get going, sa jag till honom och även han kollade på klockan.

-          Oh, I didn’t realize it were that much.

Vi körde ut på vägen igen och tio minuter senare var vi framme utanför mitt hus. Harry stannade bilen och vi båda hoppade ut.

-          Thank you Harry.

-          No problem, I gotta go, Louis is probably wondering where I am.

Jag nickade.

-          see you around, sa han med ett leende.

-          You know where to find me, svarade jag och nickade mot huset bakom mig.

Han gick mot bilen, innan han hoppade in vände han sig om och log, jag höjde handen och vinkade till honom när han hoppade in bakom ratten och åkte iväg, jag stod kvar tills bilen var utom synhåll.

Jag smög in och stängde dörren tyst bakom mig. Om Mike hade somnat ville jag inte väcka honom. Jag lämnade väskan på golvet och tassade in i köket. Jag hällde upp ett glas med vatten och stod lutad över diskbänken i mörkret.

-          KYLIE!

jag hoppade till så vattnet i glaset trillade ut, jag vände mig hastigt om fick syn på Mike stå bakom mig. Han kollade på mig med en lättad blick, men som ändå var blandad med oro och rädsla.

-          Where the hell were you!? You know you’re supposed to call if you will be home after 10.30.

-          I know, my phone died,

-          Your phone died? I almost died! Do you realize how worried I was?

-          I’m sorry.

-          I’m just glad your home, you’re okay, right?

Jag nickade och mötte Mikes lättade blick.

-          And, don’t walk alone, call me next time, you know I’ll pick you up.

-          I know, I didn’t walk, a friend drove me.

Han nickade på huvudet.

-          I just don’t want anything to happen to you, I can’t go through it again.

Jag svalde hårt och nickade.  

-          Three years on Friday, fortsatte han och kollade ner i golvet.

Jag nickade, även fast jag visste att han inte kunde se det.

-          Just make sure you’re battery is charged next time, okay?

Jag mumlade fram ett ”I promise” men Mike hade redan lämnat rummet. Jag gick sedan och la mig. kroppen bultade men armbågen kändes någorlunda bättre idag. Jag suckade tungt, det skulle bli en jobbig vecka, den här veckan på året brukade vara det.

Precis innan jag somnade, tänkte jag på Lucy, men tankarna bleknade bort där mina ögonlock blev tyngre och tyngre…

Tänkte bara berätta lite varför det är lite segt på bloggen just nu!

Jag (som säkert många av er) går i skolan, läxorna tar ganska mycket tid att gå andra året på gymnasiet.
Så jag har skolan& träningar + att jag kör på körskolan för att snart ta körkort.

Jag håller även på att flytta.
Så jag har ganska mycket going on just nu!

Men nästa kapitel kommer snart!
Inom de tre nästa dagarna från & med imorron! :)

Senast söndag kan jag lova!

Puss och hej!
:*

Detta har hänt:

James drog sedan mig bort från Harry och in mot läktaren igen. Precis innan jag försvann bakom ett av hörnen tittade jag bakom mig, för att i alla fall kunna göra ett försök till att säga något till honom, men när jag kollade bakom mig, var han redan borta…

Jag kände hur James grepp runt min arm blev hårdare och hårdare. Jag försökte lirka mig ur det på ett smidigt sätt, men insåg snabbt att det bara blev värre när jag kämpade för att komma loss.

Han släppte en aning på greppet och jag kände att han försökte få ögonkontakt med mig. Jag sneglade motvilligt upp mot honom och mötte hans blick.

-          Why are you so angry at me?

Jag kände hur mina ögon smalnade och jag gav ifrån mig ett fnys liknande ljud.

-          Did you just ask me that?

Det vart tyst och vi stod och stirrade på varandra, längst inne kände jag att jag hade bestämt mig, det var nu jag tänkte göra det.

-          James, You’re mean, disgusting, and you don’t care about anyone but yourself.

Han kollade chockat på mig.

-          Don’t look at me like that, those were the nice things I had about you, I’m over this, all the fighting every day, the constant  jealousy, I can’t even talk to a new person without you standing in a corner and keeping your eyes on me.

Han stod tyst och nickade skamset, han hade släppt blicken från mig och kollade nu ner I marken. Jag tog ett djup andetag.

-          We are over James.

Han kollade upp och jag mötte hans blick, han såg mer chockat ut än vad han hade gjort innan, jag fick ont i hjärtat när hans blick sedan blev spegelblank. Jag ville bara att han skulle säga något, han var så tyst, för tyst för att vara James. Jag kollade på honom en sista gång, innan jag vände ryggen emot honom för att börja gå.

När jag skulle sätta min fot i det första trappsteget tog han tag i min vänstra arm.

-          Wait, började han.

Jag vände mig om och kollade ner på honom.

-          No one breaks up with me, sa han surt och spärrade ögonen i mig.

-          No one, upprepade han.

-          But I did James, move on.

Jag pratade lugnt med honom, men hans grepp blev hårdare och hårdare runt armen.

-          You did this, sa han och nickade mot hans hand som höll tag om mina arm.

-          You created this, all by yourself, fortsatte han.

Jag skakade på huvudet.

-          No James, this is all because of you. And if I were you right now, I would let go of my arm and let me walk away.

Han svalde hårt och suckade därefter djupt. Direkt efter det kände jag hur han släppte greppet runt om mig.

-          Thank you.

Jag vände mig om ännu en gång, gick upp för trapporna och lämnade James bakom mig. jag kom ut till arenan och satte mig på en av träbänkarna i mitten på läktaren. Jag suckade tungt och satte ansiktet i händerna.

-          Tough day?

Jag nickade mot Melody som stod framför mig.

-          Did you do it?

Jag fortsatte nicka.

-          The weird this is that I’m not really sad, I fell more… relieved.

Hon nickade och la en hand på mitt ben. På andra sidan isen var scenen uppbyggd och alla fem killar stod och diskuterade kameravinklar med några av kameramännen. Jag kollade på Melody som satt och kollade på varenda rörelse de gjorde. Jag kollade tillbaka på dom och såg Harry kolla upp på oss. Jag kollade bort och låtsades som att jag inte sett vad som nyss hade hänt.

-          He is so checking you out! Utbrast hon glatt.

Jag kollade på Melody och min seriösa blick möttes hennes överlyckliga.

-          He is so not checking me out Melody, do yourself a favor and get a pair of glasses.

Jag log retsamt mot henne och hon puttade till mig löst I sidan.

-          And even if he did, I don’t want him, fortsatte jag.

Hon fortsatte titta på mig och lyfte på ögonbrynen.

-          Oh really? Since when?

Jag satt tyst och bet mig i läppen.

-          I knew it, fortsatte hon och skrattade. You so got a thing for him!

-          No I don’t! He is not checking me out and I don’t have a thing for him, I met him for the first time yesterday, end of discussion.

-          If you say so, sa hon.

Jag kunde höra på hennes röst att hon inte riktigt höll med om det hon nyss sa. Men jag visste att jag hade rätt, jag ville inte ha Harry. Jag nickade bestämt åt min egen tanke, precis, så är det, tänkte jag.

HARRY:

Klockan närmade sig åtta och vi stod bakom scenen redo att gå upp på scenen. Liam gjorde sina vanliga armhävningar och Zayn stod och hoppade lite nervöst på stället han stod på.

-          Nervous?

Jag skakade på huvudet åt Louis fråga samtidigt som jag fixade till den svarta flugan jag hade runt halsen. Det vart dags att gå upp på scenen. Musiken började och Liam började sjunga sin del i låten. När det var dags för mig åkte tjejerna ut på skidskorna samtligt som vi började gå upp för trapporna för att komma upp till den övre delen av scenen.

Min blick föll automatiskt på Kylie, hennes blonda hår svängde med hennes rörelser och hennes leende gick från ena örat till det andra. Det var något speciellt med henne.

Efter de sista orden på låten stannade de alla upp och pekade på oss. Jag mötte Kylies blick, hon log stort och andades snabbt, jag visste vad jag skulle göra…

KYLIE:

Showen var slut, jag hade bytt om till mina svarta mjukisbyxor och började gå mot ishallens utgång. Mike väntade redan utanför och jag gick med snabba steg genom korridoren. Helt plötsligt tog det stopp och en hand tog tag i min arm för att sedan dra med mig in bakom en vägg. Jag stod lutad mot väggen och kollade på den andra personens fötter, jag kollade sedan personen uppifrån och ner och tillsist mötte jag de perfekta gröna ögonen…

Detta har hänt: 

James, you can make me fall, but be prepared to fall even harder…

Jag vaknade på lördagsmorgonen. Jag kollade snabbt på klockan som stod på bordet bredvid mig. De röda digitala siffrorna visade 9.38. jag gäspade och satte långsamt ner fötterna på golvet. Jag reste mig och gick därefter fram till fönstret. Ett väldigt tunt, vitt lager snö hade lagt sig på marken. Jag vänte mig sedan om och gick ut mot köket. Min kropp bultade hårt för varje steg jag tog, jag satte mig ner vid köksbordet och gav ifrån mitt ett kvidande ljud från smärtan. 

 Jag förde handen bakom nacken och gav mig själv massage. Jag kollade på det lila märket runt armbågen och suckade tungt, kanon, tänkte jag, det var ännu större idag. Jag läste snabbt igenom tidningen som låg på bordet och bestämde mig för att sätta fart.  

Efter det gick jag och gjorde mig iordning, duschade och sminkade mig. jag lämnade sedan badrummet och gick in på mitt eget rum och packade ihop väskan. Jag gick fram till garderoben där alla mina olika klänningar hängde. Jag tog ut en av de mörkblåa och la ner den i väskan bredvid skridskorna.

jag hängde sedan väskan över axeln, när vikten från väskan tryckte ner axeln blev smärtan i nacken värre. Jävla James, tänkte jag, att han aldrig kan tänka sig för. Jag tog väskan i handen istället och gick ut för att ta mig till ishallen.

När jag kom fram gick jag in i omklädningsrummet, det var mer folk här idag än vad det hade vart igår. Jag fick syn på Melody som kom småspringandes fram till mig.

-          Where did you go yesterday? I couldn’t find you anywhere.

-          I went home, svarade jag.

-          You should have stayed, you just gave him what he wanted.

jag bet mig I läppen och Melodys blick föll ner mot min armbåge, hon spärrade upp sina ögon och kollade upp och mötte min blick igen.

-          Did he do that?

-          No Melody, my arm was accidentally hit by a bus on my way here.

Han la huvudet på sned och log mot mig.

-          You know… now that you're saying it, I can totally see it.

Jag skrattade och la armen om henne. Vi gick ut och satte oss på en av bänkarna på läktaren och kollade på de tävlandes genrep.

-          Oh, I forgot to tell you, började hon sedan.

-          You will be with Marcus, and Lauren with James, sa hon snabbt.

Jag pustade ut av lättnad och log för mig själv, jag behövde nog lite avstånd från James.

-          Poor Lauren, sa jag till Melody som genast började le.

-          Poor Lauren? Why?

Jag vände mig om och fick syn på James stå bakom oss och le stort. Jag höll huvudet rakt fram, men sneglade på Melody som gjorde samma sak. James började genast prata glatt. Jag rös när jag hörde hans röst och tillslut fick jag nog av att höra den. Jag reste mig upp och vände mig mot honom.

-          Are you seriously sitting here talking to me like nothing happened?

Han kollade chockat på mig, som han inte riktigt fattade vad jag pratade om. Jag skakade på huvudet, jag kunde inte behärska min ilska som jag hade inom mig.

-          See this? Sa jag och pekade på min armbåge.

-          Yeah, that is thanks to you James, you made this ugly thing that is gonna be there for a month, so thank you, a lot.

Jag vände ryggen mot honom och började snabbt gå ner för trapporna.

-          Kylie, wait, can we talk about it?

Jag skakade på huvudet utan att vända mig om, trodde han helt seriöst att han skulle komma undan med det så enkelt? Think again James, tänkte jag.

Jag gick in bakom scenen och läktaren och gick fram och tillbaka långsamt, jag klämde lite på armen för att känna hur det kändes.

-          Are you okay?

Jag vände mig om, jag var trött på folk som överaskade mig bakifrån utan förvarning, men den där rösten, jag kunde inte hjälpa mig för att le när jag hörde vem det var.

-          Hi Harry, yeah i’m fine.

Han kollade ner på min arm och sedan upp på mig igen.

-          Sure?

Jag nickade snabbt på huvudet.

-          What happend? Frågade han sen.

-          I got dropped at practice yesterday.

-          Does it hurt?

Jag nickade på huvudet.

-          Yeah, but I’m kind of used to it, it has happened before.

Vi började gå bredvid varandra, jag visste inte var vi gick, vi bara gick runt. Jag var blyg, något jag inte brukade vara, men jag blev spänd av att gå bredvid Harry, jag kunde inte slappna av.

-          So tell me about yourself, sa han och kollade på mig med ett stort leende på läpparna.

Leendet smittade av sig, jag tvekade en sekund, tänk om han tyckte jag var tråkig när jag berättade, fast det hade vart konstigt om jag inte svarat. Tusen tankar snurrade runt i mitt huvud, men när jag mötte Harrys blick försvann de alla.

-          Well… I’m 18, moved here from Kingswood near Briston when I were thirteen to go for my career, it turned out pretty good, I god a job here, and… yeah, that’s kind of my story.

-          So you have been living here for a while then, how come I never meet you?

Han log flörtigt mot mig och jag kollade ner i marken. Vi stannade upp och jag mötte hans blick.

Längre bort, bakom Harry såg jag James komma mot oss.

-          Kylie, I’ve been looking all over for you.

Jag fortsatte kolla på Harry när James la sin hand på min axel, jag gjorde ett tecken till James att ta bort den, men han envisades med att ha kvar den där den låg.

-          Ehm... Harry this is James, my… boyfriend.

Jag kollade in I hans ögon och såg hur glöden försvann. Jag suckade lågt för mig själv, James kunde ju inte ha kommit mer olägligt.

James drog sedan mig bort från Harry och in mot läktaren igen. Precis innan jag försvann bakom ett av hörnen tittade jag bakom mig, för att i alla fall kunna göra ett försök till att säga något till honom, men när jag kollade bakom mig, var han redan borta…

Kanske inte världens bästa, men bättre än inget.. eller? :)

skrev ihop delen lite snabbt, annars hade väntan blir lååång!
ville få fram lite mer vad Kylie kommer ifrån och sånt ! det kommer mer, håll ut! ;)

kommentera!
puss :*

Detta har hänt: 

- Oh really? Hope you had fun on the bathroom, viskade han surt i mitt öra…

Jag stod stilla och lyssnade på Clarks instruktioner. James hade flyttat sig och stod nu en bit ifrån mig. jag mötte Melodys undrande blick, skakade på huvuvdet och kände hur ilskan växte inom mig.

-          Kylie?

Jag ryckte till och kollade på Coach Clark som hade spärrat ögononen i mig.

-          Are you listnening? Fortsatte hon.

Jag nickade på huvudet och ställde mig upp i en rakare position. Hon kollade tveksamt på mig och fortsatte att gå igenom koreografin.

-          And after that, James will pick Kylie up and do the lift that they have been practiced on, right Kylie?

Jag suckade tungt och nickade på huvudet igen.

-          You don’t speak a lot today, must be the first time.

Jag ryckte på axlarna och kollade på James som hade blicken fokuserad mitt framför honom.

En stund senare satte musiken igång, what makes you beautiful dunkade ut i högtalarna och jag blev genast på mycket bättre humör. Låten närmade sig sedan slutet, jag tog fart och åkte rakt mot James som nu skulle lyfta upp mig i midjan, ett lyft som likande lyftet i filmen Dirty Dancing, en ganska simpelt lyft när man var på den nivå som vi båda befann oss på.

Jag närmade mig honom och kände hans händer ta ett stadigt grepp runt min midja och hur jag snabbt lämnade marken. När jag var uppe sträckte jag ut armarna åt sidorna och sträckte på kroppen. James arm vek sig lite lätt och min vikt la sig på den högra sidan och innan jag visste ordet av det var jag på väg ner mot den hårda isen. Det kändes som att tiden gick i slowmotion, jag hörde flera av de andra dra efter andan. Strax efter det landade jag liggandes på isen, min vänstra armbåge bultade och kylan från isen trängde sig in genom kläderna. Jag höll mig om armen och kollade upp mot de alla som stod och kollade ner på mig, men min blick stannade till sist på James som stod framåtlutad över mig.

Jag såg på honom att det inte var en olycka som nyss hade hänt, jag hade tränat med honom länge nog för att se sådant på honom.

-          You did that on purpose, skrek jag surt och stirrade in i hans ögon.

De som nu hade omringat oss kollade på James i väntan på att han skulle försvara sig.

-          No I didn’t.

-          So how come you suddenly dropped me? We have done this a hundred times.

Han fortsatte kolla ner på mig utan att säga något. Jag reste mig upp och åkte av isen. Tog av mig skridskorna och slängde med ilska ner dem i min väska.

-          Kylie, wait, can we at least talk about it? Jag kollade på Clark som tittade på både mig och James.

-          I think James made it pretty clear that he doesn't have anything to say, sa jag snabbt och hängde väskan över axeln.

Jag vände mot honom och svalde hårt.

-          Did you even think about what you could have done? My arm could have been broken by now.

-          But it’s not, right? Försvarade han sig, lika surt som jag anklagde honom.

-          Is that all you got to say?

Hans ögon smalnade ihop, jag vände mig snabbt om och gick med snabba steg ut från ishallen…

MELODY:

Jag stod chockat kvar på isen, hände det där precis? Jag kollade bort mot James som såg lika oberörd ut som han hade gjort innan han hade tappat Kylie. Jag och Kylie tyckte lika om många saker, men jag hade aldrig kunnat förstå varför hon vart tillsammans med James, visste hade han säker sina charmiga sidor, det var väll bara det att han aldrig visade dem i andra människors närhet.

Jag fnös till av tanken och han kollade upp mot mig.

-          What are you looking at? Frågade han irriterat

-          A jerk… oh wait, I’m sorry, it’s just you.

Vi stod tysta och stirrade på varandra, de andra runt omkring stod spänt och kollade på oss.

-          It was pretty obvious that you did it on purpose, why can’t you just admit it?

-          She was heavy, svarade han okänsligt.

-          Do you even realize that you're talking about your girlfriend? Besides did you ever think you were the one that made her that heavy? Jag la betoningen på det sista ordet, för att få honom att inse att det han nyss sagt något han verkligen borde ångra.

Han kollade tyst på mig en kort stund.

-          What do you mean?

-          I think we all know what you two do late at night.

Han svalde hårt och kollade seriöst på mig. Clark steg nu in emellan oss.

-          I can assure you that she’s not pregnant, sa hon och kollade seriöst på James som nickade. If you two are gonna fight, do it after practice, fortsatte hon.

Jag vart tyst och lyssnade på det som Clark sa, men jag kunde ändå inte sluta tänkta på hur oförskämd James hade vart nyss, Jag visste varför det hade börjat, så jag vände mig mot honom igen.

-          Why can’t you just get the fact that you're not as hot as him? Stop being so jealous all the time!

Han kollade på mig och hans ögon smalnade ihop.

-          Him? Svarade han.

-          Harry.

-          And who is Harry? I don't even know who the guy is.

-          Oh really? I’ll tell you then. He's the guy that can make your girlfriend scream louder by clicking her follow button on twitter than you can in the bedroom.

Ett svagt ljud av “uhh” och ”he just got burned” hördes från de andra. Jag log nöjt och James med armarna i kors, han ögon såg svarta ut, om blickar kunde döda, tänkte jag.  

-          That's enough, both of you get out of here, Clark pekade mot dörren och jag åkte lydigt av isen.

När jag satte mig ner på bänken såg jag Clark lägga handen mot pannan och suckade tungt. Hon kollade ner i sina papper, drog några sträck med pennan och bet sig i läppen, som hon alltid gjorde när hon tänkte.

Hon pekade sedan runt om kring sig på isen och förklarade tydligt hur hon hade ändrat koreografin.

-          We cut out the lift in the end since people around here need to grow up, and when we do the couple part Kylie will be with Marcus and James with Lauren.

Jag nickade när hon kollade på mig, innan jag reste mig upp för att gå.

KYLIE:

Jag klev innanför dörren hemma, tog av mig skorna och slängde jackan på golvet. Jag gick ut i köket, öppnade kylen och tog fram ett glas juice. Mike kom in, han ställde sig i dörröppningen och lutade sig mot dörrkarmen.

-          Home already?

Jag nickade på huvudet i tystnad och tog en klunk ur glaset. Armbågen dunkade fortfarande och man kunde redan se en lila ring runt om kring den.

-          Did you fall? Frågade han oroligt och kom nämre.

-          James ”dropped” me, svarade jag.

-          No way, really?

Jag nickade samtidigt som Mike kände försiktigt på armbågen.

-          Does this hurt? Frågade han och klämde mitt på knölen.

Jag skakade på huvudet.

-          No, not anymore.

Han nickade.

-          Nothing is broken, you can probably be back on the ice tomorrow.

Jag mötte hans blick och nickade, han satte sig sedan vid matbordet och öppnade en tidning. jag log mot hans ryggtavla, ibland uppskattade jag verkligen att ha just Mike som min bror.

Jag tänkte sedan på Harry, att han och de andra imorgon skulle uppträda på tvshowen, Harry är där, James är där… jag log och lyfte på ena ögonbrynet åt min egen tanke.

 James, you can make me fall, but be prepared to fall even harder…

Detta har hänt: 

Jag slutade plötsligt skratta och vände på huvudet för att se om rösten kom från personen jag trodde att den kom ifrån. Jag log nervöst och nickade på huvudet som svar och tog tag I Melodys hand, som även hon nickade mot de fem killarna som stod framför oss…

Jag kände mitt hjärtare slå hårade och hårdare, håll dig lugn nu Kylie, helt lugn, tänkte jag. Jag kom på mig själv att vara för djupt i mina egna tankar när Malody klämde min hand extra hårt. Jag log stort mot killarna som log tillbaka. Jag kollade sedan upp mot James som himlade snabbt med ögonen och reste sig upp för att ta i hand med dem andra.

-          Yes, this is it, sa han som svar på deras tidigare fråga.

-          I’m James.

Han sträckte fram handen till den blonda, som jag redan visste namnen på, Niall. Efter att James hade hälsat på alla fem vände han sig mot mig och Melody.

-          And this is Melody and Kylie.

Jag höjde handen och hälsade, jag kände mig stum, jag visste inte vad jag skulle säga till dem. Bakom dom såg jag en större mörk man komma ut genom en dörr.

-          Boys, They are ready for you in here, sa han högt med sin mörka röst.

De nickade mot honom och vände sig om för att gå, men Liam vände på sig och tackade för hjälpen.

När de försvunnit ut i rummet släppte jag Melodys hand och öppnade munnen:

-          Oh…

-          My...  fyllde hon i.

-          God…

-          Did that just happend? Sa jag långsamt och Melody nickade långsamt på huvudet.

James stod framför oss med armarna i kors och skakade på huvudet.

-          You should see yourself, sa han med ett retfullt leende på läpparna.

Jag putade till honom på brösten och han lutade sig fram för att kyssa mig.

-          Okay lovebirds, avbröt Melody och särade på oss.

-          that’s enough. James go… do something else, fortsatte hon.

James ögon smalnade ihop och han var precis på väg att öppna munnen och säger något tillbaka, när jag reste mig upp och böjade gå därifrån.

-          Kylie? Where are you going? Hörde jag James säga bakom mig.

-          I don’t know, svarade jag snabbt.

-          Why are you going somewhere? Fortsatte melody

-          Because I am so freaking tired of you two fighting all the time.

Jag gick med bestämda steg mot arenans utgång innan någon av de hann säga något mer. jag hade tagit av mig skridskorna och kylan från golvplattorna kröp in igenom strumporna. Jag tog några snabba steg och gick ut genom dörren. Jag kom till ishallens entré där golvet var mycket varmare. Även här var det tyst. Jag ställde mig och granskade tavlorna på väggen. Det var signerade bilder på några av världens största konståkare som åkte ute på isen.

-          Is that you in a few years?

Jag vände mig om och fick syn på Harry. Jag log mot honom samtidigt som jag svalde hårt. Han såg mer perfekt ut i verkligenheten. Hans hår, leende, kropp och ögon var helt felfritt.

-          Hopefully, svarade jag honom.  

Han kom närmare, ställde sig bredvid mig och kollade på tavlorna. Jag kollade ner i golvet och hoppades på att mitt ansikte hade samma färg som några minuter tidigare. Jag kollade upp igen och såg Harry kolla på mig.

-          So… Kylie, right? Frågade han osäkert och pekade på mig.

Jag nickade.

-          Yepp, that’s right.

Det vart tyst en stund och jag trummade mig själv lite nervöst på låret.

-          Do you work on the show? Fortsatte han

-          Yeah, I work extra as a backup skater.

-          That’s cool. What do you do when your not here?

-          iceskating, svarade jag snabbt med ett leende.

Han skrattade till.

-          I'm a professional figure skater, fortsatte jag.

-          Oh… really? So your already like them? Sa han glatt och pekade på tavlorna.

Vi abröts av att Melody öppnade dörren, hon kollade på mig och sedan på Harry, sedan på mig igen, fast mer chockat.

-          Uhm, hi, började hon.

Jag stod och väntade på att hon skulle fortsätta.

-          Coach Clark is looking for you, practice has begun, sa hon efter den snabba tystnaden.

-          Sure, I’ll be there in a second.

Hon nickade och stängde dörren och låtsades att hon gick iväg, men jag visste att hon egentligen stod där bakom och väntade på att jag skulle komma så hon kunde attackera mig med frågor.

-          I gotta.. jag pekade mot dörren och Harry nickade.

-          I know, svarade han.

Jag gick förbi honom och skyndade mot dörren, när den stängts bakom mig lutade jag mig mot väggen och vilade handflatorna mot knäna. Jag mötte Melodys blick och log stort. Jag kunde se tydligt på henne vad hon ville, blicken hon hade skrek ”berätta allt” till mig.

Jag skakade på huvuvdet, ställde mig upp ordentligt och la armen om hennes axlar.

-          We should get out on the ice, we are already in trouble , sa jag.

-          Or… we could stay here, so you could tell me everything. Clark can’t fire her stars.

Jag kollade på henne och lyfte på ena ögonbrynet.

-          Okay, mabye she can, fortsatte hon snabbt.

-          She definitely can.

Vi gick bredvid varandra  och satte på oss skridskorna i tystnad. Jag tänke på Harrys leende och det smittade av sig och jag log stort. James stod redan ute på isen och jag mötte hans blick. Han kollade konstigt på mig ochj jag bröt ögonkontakten. Att han alltid ska vara så jäkla sur, tänkte jag  och skakade på huvudet.

Jag åkte ut på isen och mötte Clarks blick.

-          Finally, sa hon och vände sig mot alla andra.

-          Okay, our late little ice princess is here now, so let’s start!

Allas blickar vändes mot mig och jag ställde mig motvilligt bredvid James.

-          Where were you? Viskade han.

-          Bathroom, svarade jag honom kallt och fortsatte stirra rakt fram.

Men min blick föll sedan på något annat, uppe i en liten glasbalkon stod Harry och de andra och kollade ner på oss. Jag mötte Harrys blick och han vinkade till mig. James kollade upp på honom och sedan på mig.

-          Oh really? Hope you had fun on the bathroom, viskade han surt i mitt öra…