Detta har hänt:
James, you can make me fall, but be prepared to fall even harder…
Jag vaknade på lördagsmorgonen. Jag kollade snabbt på klockan som stod på bordet bredvid mig. De röda digitala siffrorna visade 9.38. jag gäspade och satte långsamt ner fötterna på golvet. Jag reste mig och gick därefter fram till fönstret. Ett väldigt tunt, vitt lager snö hade lagt sig på marken. Jag vänte mig sedan om och gick ut mot köket. Min kropp bultade hårt för varje steg jag tog, jag satte mig ner vid köksbordet och gav ifrån mitt ett kvidande ljud från smärtan.
Jag förde handen bakom nacken och gav mig själv massage. Jag kollade på det lila märket runt armbågen och suckade tungt, kanon, tänkte jag, det var ännu större idag. Jag läste snabbt igenom tidningen som låg på bordet och bestämde mig för att sätta fart.
Efter det gick jag och gjorde mig iordning, duschade och sminkade mig. jag lämnade sedan badrummet och gick in på mitt eget rum och packade ihop väskan. Jag gick fram till garderoben där alla mina olika klänningar hängde. Jag tog ut en av de mörkblåa och la ner den i väskan bredvid skridskorna.
jag hängde sedan väskan över axeln, när vikten från väskan tryckte ner axeln blev smärtan i nacken värre. Jävla James, tänkte jag, att han aldrig kan tänka sig för. Jag tog väskan i handen istället och gick ut för att ta mig till ishallen.
När jag kom fram gick jag in i omklädningsrummet, det var mer folk här idag än vad det hade vart igår. Jag fick syn på Melody som kom småspringandes fram till mig.
- Where did you go yesterday? I couldn’t find you anywhere.
- I went home, svarade jag.
- You should have stayed, you just gave him what he wanted.
jag bet mig I läppen och Melodys blick föll ner mot min armbåge, hon spärrade upp sina ögon och kollade upp och mötte min blick igen.
- Did he do that?
- No Melody, my arm was accidentally hit by a bus on my way here.
Han la huvudet på sned och log mot mig.
- You know… now that you're saying it, I can totally see it.
Jag skrattade och la armen om henne. Vi gick ut och satte oss på en av bänkarna på läktaren och kollade på de tävlandes genrep.
- Oh, I forgot to tell you, började hon sedan.
- You will be with Marcus, and Lauren with James, sa hon snabbt.
Jag pustade ut av lättnad och log för mig själv, jag behövde nog lite avstånd från James.
- Poor Lauren, sa jag till Melody som genast började le.
- Poor Lauren? Why?
Jag vände mig om och fick syn på James stå bakom oss och le stort. Jag höll huvudet rakt fram, men sneglade på Melody som gjorde samma sak. James började genast prata glatt. Jag rös när jag hörde hans röst och tillslut fick jag nog av att höra den. Jag reste mig upp och vände mig mot honom.
- Are you seriously sitting here talking to me like nothing happened?
Han kollade chockat på mig, som han inte riktigt fattade vad jag pratade om. Jag skakade på huvudet, jag kunde inte behärska min ilska som jag hade inom mig.
- See this? Sa jag och pekade på min armbåge.
- Yeah, that is thanks to you James, you made this ugly thing that is gonna be there for a month, so thank you, a lot.
Jag vände ryggen mot honom och började snabbt gå ner för trapporna.
- Kylie, wait, can we talk about it?
Jag skakade på huvudet utan att vända mig om, trodde han helt seriöst att han skulle komma undan med det så enkelt? Think again James, tänkte jag.
Jag gick in bakom scenen och läktaren och gick fram och tillbaka långsamt, jag klämde lite på armen för att känna hur det kändes.
- Are you okay?
Jag vände mig om, jag var trött på folk som överaskade mig bakifrån utan förvarning, men den där rösten, jag kunde inte hjälpa mig för att le när jag hörde vem det var.
- Hi Harry, yeah i’m fine.
Han kollade ner på min arm och sedan upp på mig igen.
- Sure?
Jag nickade snabbt på huvudet.
- What happend? Frågade han sen.
- I got dropped at practice yesterday.
- Does it hurt?
Jag nickade på huvudet.
- Yeah, but I’m kind of used to it, it has happened before.
Vi började gå bredvid varandra, jag visste inte var vi gick, vi bara gick runt. Jag var blyg, något jag inte brukade vara, men jag blev spänd av att gå bredvid Harry, jag kunde inte slappna av.
- So tell me about yourself, sa han och kollade på mig med ett stort leende på läpparna.
Leendet smittade av sig, jag tvekade en sekund, tänk om han tyckte jag var tråkig när jag berättade, fast det hade vart konstigt om jag inte svarat. Tusen tankar snurrade runt i mitt huvud, men när jag mötte Harrys blick försvann de alla.
- Well… I’m 18, moved here from Kingswood near Briston when I were thirteen to go for my career, it turned out pretty good, I god a job here, and… yeah, that’s kind of my story.
- So you have been living here for a while then, how come I never meet you?
Han log flörtigt mot mig och jag kollade ner i marken. Vi stannade upp och jag mötte hans blick.
Längre bort, bakom Harry såg jag James komma mot oss.
- Kylie, I’ve been looking all over for you.
Jag fortsatte kolla på Harry när James la sin hand på min axel, jag gjorde ett tecken till James att ta bort den, men han envisades med att ha kvar den där den låg.
- Ehm... Harry this is James, my… boyfriend.
Jag kollade in I hans ögon och såg hur glöden försvann. Jag suckade lågt för mig själv, James kunde ju inte ha kommit mer olägligt.
James drog sedan mig bort från Harry och in mot läktaren igen. Precis innan jag försvann bakom ett av hörnen tittade jag bakom mig, för att i alla fall kunna göra ett försök till att säga något till honom, men när jag kollade bakom mig, var han redan borta…
Kanske inte världens bästa, men bättre än inget.. eller? :)
skrev ihop delen lite snabbt, annars hade väntan blir lååång!
ville få fram lite mer vad Kylie kommer ifrån och sånt ! det kommer mer, håll ut! ;)
kommentera!
puss :*
skitbra!! vill ha mer nu!!!!