KYLIE:
Showen var slut, jag hade bytt om till mina svarta mjukisbyxor och började gå mot ishallens utgång. Mike väntade redan utanför och jag gick med snabba steg genom korridoren. Helt plötsligt tog det stopp och en hand tog tag i min arm för att sedan dra med mig in bakom en vägg. Jag stod lutad mot väggen och kollade på den andra personens fötter, jag kollade sedan personen uppifrån och ner och tillsist mötte jag de perfekta gröna ögonen…
“I know we just met, but… seeing you on the ice today made me speechless”
Orden som kommit ur Harrys mun för några minuter sedan snurrade runt I mitt huvud när jag precis hade lämnat ishallen bakom mig. Jag gick långstam genom de mörka gatorna, kylan kröp snabbt in genom min jacka och man kunde känna att oväder hängde i luften. Ändå gick jag långsamt, mina ben kändes tunga från dagen som hade varit.
Klockan närmade sig tio och nästa buss skulle inte gå för än om en timme. På andra sidan gatan lyste det i min favorit restaurang. Det var fullt på det italienska stället, vilket det brukade vara. Jag kände min mage kurra och gick över gatan och in på restaurangen. Jag möttes av en ung, väldigt lång, mörk kille.
- Welcome, would you like to eat here?
Jag skakade på huvudet.
- No, I’ll take it with me.
Han nickade på huvudet och tog min beställning. En kvart senare kom han ut från en liten dörr i köket och ställde fram påsen på disken.
- Here you go, have a nice evening.
- Thank you, sa jag med ett leende innan jag vände mig om och gick.
När jag kom ut hade det börjat snöa, mycket. Jag suckade tungt och drog upp jackan hela vägen upp, denna gång ökade jag mina steg. Det fortsatte snöa och snart hade det lagt sig en vit yta på marken igen. Jag suckade tungt och gick mer irriterat framåt på gatan.
Inte långt efter jag hade lämnat restaurangen körde en svart stor bil upp bredvid mig. Det tonade fönstret på passagerarsidan vevades ner och jag fick syn på Harry.
- Need a ride?
Jag nickade lättat på huvudet och hoppade in i bilen bredvid Harry.
- So… where do you live?
Jag tvekade en sekund och berättade adressen för honom. Det vart tyst och en svag melodi från radion hördes. Harry började nynna mjukt till texten. Jag log för mig själv och kollade mig runt om i bilen. Den var stor, riktigt stor. Knapparna som fanns överallt lös i rött och blått och en liten skämt med information fanns också.
- Sweet car, sa jag för att avbryta tystnaden.
Han nickade samtidigt som ett leende spred sig över hans ansikte.
- My baby, sa han glatt.
Han trummade med fingrarna på ratten.
- Didn’t your mom tell you not to walk alone at night? It’s kind of dangerous, sa han och kollade på mig.
- Yeah, she did, she also told me not to get in a car with strangers, but I have never really cared about rules.
Han kollade på mig och skrattade.
- Oh, really? So I’ve got a rule breaker with me?
Jag ryckte på axlarna och log lurigt mot honom.
- Were you like that in school?
- The teachers hated me, I were never in time, always skipping class to go ice skating instead and when I met Melody they started hating me more, even though they thought it was impossible.
Han kollade på mig och lyfte på ögonbrynet?
- Really?
Jag skrattade och skakade på huvudet.
- No, I did kind of good, I just made that up… except the skipping class to go ice skating.
- So that have always been you thing?
- Yepp, as long as a can remember.
Jag kollade ner på påsen med mat som jag hade I knät, och kollade sedan upp på Harry igen.
- Hungry?
Han kollade ner på påsen och nickade samtidigt som han stannade upp bilen till kanten av vägen. Han stängde av den och knäppte loss sitt bälte.
Jag öppnade de små lådorna och ställde dem emellan oss. Vi satt kvar längst vägen länge, pratade, åt och skrattade.
Tiden gick fort och när jag kollade på klockan var det redan tio i tolv.
- Mabye we should get going, sa jag till honom och även han kollade på klockan.
- Oh, I didn’t realize it were that much.
Vi körde ut på vägen igen och tio minuter senare var vi framme utanför mitt hus. Harry stannade bilen och vi båda hoppade ut.
- Thank you Harry.
- No problem, I gotta go, Louis is probably wondering where I am.
Jag nickade.
- see you around, sa han med ett leende.
- You know where to find me, svarade jag och nickade mot huset bakom mig.
Han gick mot bilen, innan han hoppade in vände han sig om och log, jag höjde handen och vinkade till honom när han hoppade in bakom ratten och åkte iväg, jag stod kvar tills bilen var utom synhåll.
Jag smög in och stängde dörren tyst bakom mig. Om Mike hade somnat ville jag inte väcka honom. Jag lämnade väskan på golvet och tassade in i köket. Jag hällde upp ett glas med vatten och stod lutad över diskbänken i mörkret.
- KYLIE!
jag hoppade till så vattnet i glaset trillade ut, jag vände mig hastigt om fick syn på Mike stå bakom mig. Han kollade på mig med en lättad blick, men som ändå var blandad med oro och rädsla.
- Where the hell were you!? You know you’re supposed to call if you will be home after 10.30.
- I know, my phone died,
- Your phone died? I almost died! Do you realize how worried I was?
- I’m sorry.
- I’m just glad your home, you’re okay, right?
Jag nickade och mötte Mikes lättade blick.
- And, don’t walk alone, call me next time, you know I’ll pick you up.
- I know, I didn’t walk, a friend drove me.
Han nickade på huvudet.
- I just don’t want anything to happen to you, I can’t go through it again.
Jag svalde hårt och nickade.
- Three years on Friday, fortsatte han och kollade ner i golvet.
Jag nickade, även fast jag visste att han inte kunde se det.
- Just make sure you’re battery is charged next time, okay?
Jag mumlade fram ett ”I promise” men Mike hade redan lämnat rummet. Jag gick sedan och la mig. kroppen bultade men armbågen kändes någorlunda bättre idag. Jag suckade tungt, det skulle bli en jobbig vecka, den här veckan på året brukade vara det.
Precis innan jag somnade, tänkte jag på Lucy, men tankarna bleknade bort där mina ögonlock blev tyngre och tyngre…
nu är jag back on track!
ska verkligen försöka skärpa mig med skrivningen nu!
andvände också ett av namnen nu!
Lucy som Jasmine kom på!
Fortsätt kommentera som vanligt!
mist 10 för nästa! :)
skitbra! :)