beautifulsoul

Detta har hänt:

James drog sedan mig bort från Harry och in mot läktaren igen. Precis innan jag försvann bakom ett av hörnen tittade jag bakom mig, för att i alla fall kunna göra ett försök till att säga något till honom, men när jag kollade bakom mig, var han redan borta…

---

Jag kände hur James grepp runt min arm blev hårdare och hårdare. Jag försökte lirka mig ur det på ett smidigt sätt, men insåg snabbt att det bara blev värre när jag kämpade för att komma loss.

Han släppte en aning på greppet och jag kände att han försökte få ögonkontakt med mig. Jag sneglade motvilligt upp mot honom och mötte hans blick.

-          Why are you so angry at me?

Jag kände hur mina ögon smalnade och jag gav ifrån mig ett fnys liknande ljud.

-          Did you just ask me that?

Det vart tyst och vi stod och stirrade på varandra, längst inne kände jag att jag hade bestämt mig, det var nu jag tänkte göra det.

-          James, You’re mean, disgusting, and you don’t care about anyone but yourself.

Han kollade chockat på mig.

-          Don’t look at me like that, those were the nice things I had about you, I’m over this, all the fighting every day, the constant  jealousy, I can’t even talk to a new person without you standing in a corner and keeping your eyes on me.

Han stod tyst och nickade skamset, han hade släppt blicken från mig och kollade nu ner I marken. Jag tog ett djup andetag.

-          We are over James.

Han kollade upp och jag mötte hans blick, han såg mer chockat ut än vad han hade gjort innan, jag fick ont i hjärtat när hans blick sedan blev spegelblank. Jag ville bara att han skulle säga något, han var så tyst, för tyst för att vara James. Jag kollade på honom en sista gång, innan jag vände ryggen emot honom för att börja gå.

När jag skulle sätta min fot i det första trappsteget tog han tag i min vänstra arm.

-          Wait, började han.

Jag vände mig om och kollade ner på honom.

-          No one breaks up with me, sa han surt och spärrade ögonen i mig.

-          No one, upprepade han.

-          But I did James, move on.

Jag pratade lugnt med honom, men hans grepp blev hårdare och hårdare runt armen.

-          You did this, sa han och nickade mot hans hand som höll tag om mina arm.

-          You created this, all by yourself, fortsatte han.

Jag skakade på huvudet.

-          No James, this is all because of you. And if I were you right now, I would let go of my arm and let me walk away.

Han svalde hårt och suckade därefter djupt. Direkt efter det kände jag hur han släppte greppet runt om mig.

-          Thank you.

Jag vände mig om ännu en gång, gick upp för trapporna och lämnade James bakom mig. jag kom ut till arenan och satte mig på en av träbänkarna i mitten på läktaren. Jag suckade tungt och satte ansiktet i händerna.

-          Tough day?

Jag nickade mot Melody som stod framför mig.

-          Did you do it?

Jag fortsatte nicka.

-          The weird this is that I’m not really sad, I fell more… relieved.

Hon nickade och la en hand på mitt ben. På andra sidan isen var scenen uppbyggd och alla fem killar stod och diskuterade kameravinklar med några av kameramännen. Jag kollade på Melody som satt och kollade på varenda rörelse de gjorde. Jag kollade tillbaka på dom och såg Harry kolla upp på oss. Jag kollade bort och låtsades som att jag inte sett vad som nyss hade hänt.

-          He is so checking you out! Utbrast hon glatt.

Jag kollade på Melody och min seriösa blick möttes hennes överlyckliga.

-          He is so not checking me out Melody, do yourself a favor and get a pair of glasses.

Jag log retsamt mot henne och hon puttade till mig löst I sidan.

-          And even if he did, I don’t want him, fortsatte jag.

Hon fortsatte titta på mig och lyfte på ögonbrynen.

-          Oh really? Since when?

Jag satt tyst och bet mig i läppen.

-          I knew it, fortsatte hon och skrattade. You so got a thing for him!

-          No I don’t! He is not checking me out and I don’t have a thing for him, I met him for the first time yesterday, end of discussion.

-          If you say so, sa hon.

Jag kunde höra på hennes röst att hon inte riktigt höll med om det hon nyss sa. Men jag visste att jag hade rätt, jag ville inte ha Harry. Jag nickade bestämt åt min egen tanke, precis, så är det, tänkte jag.

HARRY:

Klockan närmade sig åtta och vi stod bakom scenen redo att gå upp på scenen. Liam gjorde sina vanliga armhävningar och Zayn stod och hoppade lite nervöst på stället han stod på.

-          Nervous?

Jag skakade på huvudet åt Louis fråga samtidigt som jag fixade till den svarta flugan jag hade runt halsen. Det vart dags att gå upp på scenen. Musiken började och Liam började sjunga sin del i låten. När det var dags för mig åkte tjejerna ut på skidskorna samtligt som vi började gå upp för trapporna för att komma upp till den övre delen av scenen.

Min blick föll automatiskt på Kylie, hennes blonda hår svängde med hennes rörelser och hennes leende gick från ena örat till det andra. Det var något speciellt med henne.

Efter de sista orden på låten stannade de alla upp och pekade på oss. Jag mötte Kylies blick, hon log stort och andades snabbt, jag visste vad jag skulle göra…

KYLIE:

Showen var slut, jag hade bytt om till mina svarta mjukisbyxor och började gå mot ishallens utgång. Mike väntade redan utanför och jag gick med snabba steg genom korridoren. Helt plötsligt tog det stopp och en hand tog tag i min arm för att sedan dra med mig in bakom en vägg. Jag stod lutad mot väggen och kollade på den andra personens fötter, jag kollade sedan personen uppifrån och ner och tillsist mötte jag de perfekta gröna ögonen…

---

Har inte så mycket att säga idag!
hoppas ni har det!

KOMMENTERA!
minst 10 innan nästa del!