- Jag vill inte ha Naima, jag ska prata med Zayn snart, sa jag till honom och han log,
Men egentligen visste jag inte vad jag ville, jag suckade tungt och fastnade med blicken på teven igen…
HARRY:
En timme senare satt jag fortfarande i soffan. Jag tänkte på det Louis hade sagt. Jag kollade på telefonen och bet mig i läppen. Jag tog sedan upp den och slog in Zayns nummer utan att trycka på den gröna luren. Jag suckade tungt och la ner telefonen bredvid mig igen. Jag reste mig upp och gick ut i hallen, jag öppnade dörren och gick ner en trappa. När jag stod utanför Zayns dörr tog jag ett djupt andetag innan jag knackade tre gånger på hans dörr. Jag hörde mina egna andetag när jag stod och väntade på att dörren skulle öppnas. Dörren öppnade och när Zayn fick syn på mig la han armarna i kors och lutade sig mot dörrkarmen.
- Hej, sa jag lågt.
Han fortsatte kolla på mig utan att säga ett knyst.
- Du, fortsatte jag. Det där jag sa i Italien… jag vet inte vart det kom ifrån.
- Din mun, sa han surt.
Jag nickade. Vad skulle jag säga nu då? Tänkte jag. Min nickning övergick till att jag skakade långsamt på huvudet.
- Jag gillar henne verkligen, fortsatte Zayn.
Jag började nicka igen.
- Och jag gör inte det, sa jag.
Han kollade upp på mig.
- Inte? Sa han och la huvudet på snedden.
Jag skakade på huvet.
- Det är precis det jag inte gör, sa jag och svalde hårt.
Det tog emot lite att säga det, en del av mig gillade nog Naima i alla fall, men det skulle jag aldrig säga till Zayn, speciellt inte nu när han pratade med mig igen. Jag kollade upp på Zayn som nu hade börjat le.
- Är vi okej eller? Frågade jag honom och han nickade på huvudet och jag kände mig otroligt lättad.
- När ska du ge henne överraskningen då? Fortsatte jag sedan.
- Ikväll, svarade han och log. Jag skulle behöva din hjälp faktiskt.
Jag nickade snabbt och fortsatte.
- Ska du berätta vad det är nu eller? Sa jag och blinka snabbt med ögonen.
Han lyfte på ögonbrynen och började berätta.
NAIMA:
Jag satt vid mitt skrivbord och kollade upp mot klockan som visade halv sex. Jag suckade tungt och min blick fastnade utanför fönstret, det såg ut att vara varmt ute. Jag satte armbågen i bordet och lutade kinden mot handen. Jag suckade igen, jag var riktigt uttråkad. Leo var ute med tjejen han hade träffat och pappa och Jaslene var ute och varken Harry eller Zayn ville träffas.
Jag hörde ett svagt knackande. Jag ändra min ställning till sittande. Ljudet blev högre och jag insåg att det var någon som knackade på dörren. Jag lämnade mitt rum och små sprang fram till dörren. När jag öppnade stod en kvinna utanför. Hon såg ut att vara i 30års åldern och hade långt blont hår. Hon sträckte fram ett vitt kuvert som jag tog emot.
- Läs det på en gång, sa hon och innan jag hann svara hade hon vänt och var på väg ut från trappuppgången.
Märkligt tänkte jag men gjorde som hon sa och öppnade kuvertet redan i hallen.
”redo för överraskningen? Börja följa kartan klockan sex”
Jag läste innehållet två gånger innan jag tog fram pappret som låg under. Jag log för mig själv och förstod att brevet var från Zayn.
Jag skuttade glatt in till mitt rum igen och började riva i garderoben. Jag tog fram en klänning som jag tycket var somrig. jag tog en sista titt i garderoben, kanske skulle jag ta shorts? Jag visste ju inte vad vi skulle göra. Efter beslutsångesten valde jag klänningen och jag gick fram till spegeln och plattade håret och sminkade mig. Jag tog en sista till i spegeln och log. Jag kollade på klockan som visade fem i sex. Var snabb jag var, tänkte jag. Jag gick ut i badrummet och borstade tänderna, i fall att.
Jag gick ut i hallen och tog på mig skorna, tog kartan och gick ut från lägenheten. När jag kom ut från porten tog jag en titt på kartan och spärrade upp ögonen, åt vilket håll ska den vara? Tänkte jag. Och insåg att vårt hus var inritat, jag vred på kartan och log stolt att jag hade lyckats att komma på det, Zayn visste ju hur dåligt lokalsinne jag hade, han hade säkert redan listat ut att jag skulle bli sen.
Jag började gå mot övergångstället i närheten av vårt hus när jag kollade bakom mig, jag fick syn på en kille med lockigt hår, och tänkte på Harry. Jag kollade fram igen men vände snabbt på huvudet ifall det var Harry som stod bakom mig, men när jag tittade bak var det bara främmande ansikten jag fick syn på. Jag ryckte på axlarna och fortsatte gå.
Kvart över sex var jag framme där kartan slutade, jag befann mig då i en park, och en bit framför mig fick jag syn på någon som satt på en filt med tända ljus runt om sig. Jag gick långsamt fram mot personen som reste sig upp. När jag kom fram fick jag se vem det var, Zayn. Jag kunde inte hjälpa mig för att le stort. Han sträckte fram sin hand mot mig och jag tog tag i den. han förde mig närmare honom så vi nästan nuddade varandra, men inte riktigt, jag kollade in i hans bruna ögon.
- Du hittade, sa han och log.
- Tycker du inte det var lite riskabelt att ge mig en karta som jag skulle följa? Svarade jag honom. Tänk om jag hade gått vilse.
- Jag vet, sa han. Det var därför jag bad Harry att gå efter dig hela vägen, svarade han och log retsamt.
- Så då är jag inte helt galen om jag tyckte att jag såg honom?
Han skakade på huvudet, och höll mig fortfarande i handen.
- Var fin du är, sa han.
Jag kollade ner i marken, och kände att jag rodnade.
- Tack, sa jag och kollade upp igen.
Sen vart det knäpptyst och jag fick svårt att hålla mig för skratt, våra ansikten var centimeter ifrån varandra. Och jag fnissade till och Zayn log.
- Ska vi sätta oss? Frågade han sedan
Jag nickade och vi satte oss ner på filten där Zayn hade fixat picknick. Där satt vi i flera timmar och pratade och skrattade. Det började skymma och värmen försvann, vi lindade in oss i filtarna och la oss ner på marken. Vid nio var det ganska mörk, men ändå inte, det blev inte riktigt mörkt ute sommaren här, precis som i Sverige. Himlen var inte lika klar längre och det såg ut som att det skulle börja regna när som helst. Vi låg kvar bredvid varandra när jag kände dropparna komma och det dröjde inte länge tills regnet öste ner. Zayn ställde sig upp och tog tag i min hand och hjälpte mig upp. Vi började springa mot ett stort trädd som fanns mitt i parken, men vi släppte aldrig varandras händer. När vi väl kom fram och stod under trädet var vi dyngsura, vi kollade på varandra och började skratta. När vi sedan slutat skratta drog Zayn min nära honom igen, jag tog ett djupt andetag genom näsan och kände hur gott Zayn luktade. Jag log och kollade rakt in i hans ögon igen. Denne gång tystnaden uppstod förde vi våra ansikten nära varandra och våra läppar möttes.
Uhh, i can feel the love is in the air !
Kapitel 13 already? crazy !
Tack för alla fina kommentarer på förra inlägget! kul att ni svarade på frågan ! :D
(jag fick typ en hjärtattack när jag insåg att jag faktiskt hade 23 kommentarer ! galet glad ! :))
x
jättebraaaa :D