beautifulsoul

detta har hänt:
Jag log och kollade rakt in i hans ögon igen. Denne gång tystnaden uppstod förde vi våra ansikten nära varandra och våra läppar möttes.

---

NAIMA:

Regnet öste fortfarande ner men jag och Zayn hade bestämt oss för att gå hem i alla fall. Vi vandrade långsamt bredvid varandra utan att prata. Det var kallt ute och klänningen satt klibbat mot min kropp. Zayn tog tag i min hand och jag kände hur värme spred sig i kroppen. Jag log för mig själv och tittade upp på honom. I ögonvrån fick jag syn på hur en man med paraply hoppade fram med en stor kamera som genast började blixtra. Min första rektion var att släppa Zayns hand, vilket även verkade vara hans.

-          Fortsätt bara gå, sa han snabbt och jag gjorde precis vad han sa.

Vattnet plaskade under mina fötter när vi småsprang genom de små gatorna. Zayn svängde sedan hastigt in på en mindre gränd och tittade bakom sig där ingen syntes till. Han pustade ut och lutade sig mot tegelväggen. Jag kollade på honom och kunde inte hålla mig för skratt.

-          Okej…? Sa jag långsamt och Zayn kollade på mig med ett leende.

-          Vadå, sånt som händer varje dag eller? Sa jag ironiskt när han inte svarade.

Han fortsatte kolla på mig.

-          Seriöst? sa jag lite mer allvarligt när han ännu en gång inte svarade.

-          Ja, jo, jag brukar springa ett halvt maraton genom London varje dag för att komma ifrån fotograferna, svarade han med samma ironi i rösten som jag hade tidigare.

-          Så det är därför du andas så tung nu? Sa jag och log retsamt mot honom.

han fnyste till, log, skakade på huvudet och la armen om mig innan vi började gå hem igen.

När vi senare hade kommit hem stannade vi utanför min lägenhetsdörr.

-          Jag måste gå upp till mig och packa, sa han sedan.

-          Måste du åka?

Han nickade.

Han hade tidigare på kvällen berättat att han och de andra skulle åka på en kort turné i hela England under två veckors tid.

Han kysste mig igen och gav mig en sista kram innan han vände sig om och började gå upp för trapporna, halvvägs upp vände han sig om och jag höjde handen för att vinka, utan att säga något.

När Zayn försvann suckade jag tungt samtidigt som jag öppnade dörren.

-          Hallå! Hörde jag Leo ropa från hans rum.

När jag gick igenom lägenheten började jag tänkte på kvällen och kunde inte hjälpa att le. Jag ställde mig i Leos dörrhål, fortfarande med det stora leendet på läpparna. Han snurrade ett varv på stolen han satt på och kollade på mig.

-          Vad du ser ut! Var det första han sa.

Han nickade bort mot spegeln och jag gick fram till den och spegelbilden fick mig att skratta. Mitt smink hade runnit och det våta håret hängde ner över ansiktet och axlarna. Jag sneglade bort mot Leo i spegelbilden.

-          Du ser glad ut i alla fall, sa han.

Jag nickade snabbt.

-          Måste gå, sa jag och gick ut från hans rum.

Jag gick in i badrummet och tog en dusch, innan jag bestämde mig för att gå och lägga mig.

Innan jag somnade tänkte jag på Zayn igen, just nu var det bara mitt tak emellan oss, och det gjorde ont i mig när jag tänkte på att vi inte skulle ses på två veckor.

-          Jag får väl göra det bästa av det, sa jag för mig själv.

Jag vaknade dagen efter runt halv elva, för att hålla mig sysselsatt bestämde jag mig för att gå en runda i köpcentret igen. Jag gjorde mig i ordning innan jag gick ut.

Jag tog extra lång tid på mig att gå, så alla affärer skulle hinna öppna innan jag kom.

Väl framme gick jag in i första bästa affär. Jag älskade den och om jag fick välja, skulle jag bo i den, jag fortsatte gå vidare i andra affärer, men en halvtimme senare bestämde jag mig för att gå tillbaka till affären jag började i.

Jag gick fram till ett bord med jeans, jag tog upp ett par och höll upp dom framför mig, när jag sedan la ner dom på bordet igen fick jag syn på tre tjejer i min egen ålder. De stod och stirrade, men ibland vände de sig om till varandra för att viska något. Jag försökte ignorera dem, men kunde inte hjälpa att snegla mot deras håll. De släppte mig inte med blicken, vad är det med dom? Tänkte jag.

Jag kände det vibrera i min ficka och jag plockade snabbt upp telefonen. På displayen läste jag Zayns namn och jag svarade.

-          Hallå, sa jag.

-          Hej, eh… har du varit inne på twitter idag? Frågade han.

Han lät nervös.

-          Eh, nej, är du okej? Frågade jag honom.

-          Folk pratar om oss, Naima. Svarade han.

-          Shit, sa jag lågt innan jag fortsatte: redan?

-          Bilderna från igår har kommit ut, svarade han.

 

Jag suckade och kollade bort mot tjejerna igen, nu förstod jag varför de stirrade.

-          Om folk frågar, vad ska jag säga? Frågade han.

-          Välj du, sa jag.

Det vart tyst.

-          Okej, är du hemma nu? Frågade han sedan.

-          Eh, ah, drog jag till med.

Jag ville inte att Zayn skulle fråga mer om bilderna och jag ville verkligen inte berätta om tjejerna.

-          Men jag måste gå, vi kanske kan prata senare? Frågade.

-          Visst, jag ringer, puss.

Jag la på utan att svara. Jag kollade upp mot tjejerna som nu hade förflyttat sig, men deras blickar var kvar på samma ställe, på mig.

jag fick ögonkontakt med tjejen i mitten, och såg hennes läppar röra på sig, jag läste dom.

-          Bitch.

Jag drog efter luft, jag kände mig yr och att jag var tvungen att ta mig ut ur affären, jag la ner alla saker jag plockat på mig på bordet och rusade ut från affären, jag kunde inte andas, jag gick ut från köpcentret och drog efter luft.

Fem minuter senare stod jag kvar utanför köpcentret. Jag andades nu lite lugnare. I ögonvrån såg jag tre tjejer igen och vände huvudet mot dom, det var samma tjejer som tidigare, de tittade på mig igen och skrattade högt. Jag skakade på huvudet och började bege mig hem igen.

På vägen tog jag upp min mobil och skickade iväg ett sms till Zayn.

”saknar dig redan”

Jag la ner telefonen igen och suckade tungt.

---

yeah !

nytt kapitel!
gillade du det? :)
lämna gärna en kommentar!
eller har du en fråga? isånna fall rä det bara att fråga på ! :D

xx