Jag satt och kollade ut genom fönsterrutan, jag var fortfarande arg, utan att höra något visste jag att de andra pratade om vad som hade hänt. Jag kände det på mig.
Jag skulle aldrig förlåta Harry om det skulle bli något med Naima, Aldrig.
LOUIS:
Det var onsdag och vi hade precis hoppat ut bilen utanför porten efter resan till Italien. Jag var trött och hade huvudvärk efter gårdagens utgång. Harry och Zayn tog båda snabbt sina väskor och försvann snabbt in genom porten. Jag, Niall och Liam stod kvar utanför och såg dom försvinna. Liam suckade tungt.
- Jaha, nu då? Sa han och kollade på mig och Niall.
- Ja du, sa Niall.
- Dom kommer förhoppningsvis inte vara sura på varandra för alltid, sa jag och kollade lite osäkert på de andra.
Niall bet sig i läppen.
- Nej, antagligen inte. Sa han sedan, med samma osäkra ton som jag pratat med förut.
- Vi är ju bröder, bröder bråkar, sa Liam.
- Jag kan snacka med Harry. Sa jag.
De båda nickade mot mig och vi tog våra saker och började gå upp till oss. När jag kom in genom dörren hade Harry redan satt sig i soffan och satt på teven. Jag satte mig bredvid honom, men tänkte vänta lite med att prata med honom. Just nu ville jag bara vila, huvudvärken var värre än förut, jag kände hur ögonlocken blev tyngre och hur allt blev svart.
Jag vaknade en stund senare och ett annat teve program var på. Jag kollade mig runt men Harry syntes inte till. Jag reste mig upp och gick ut i köket där han inte heller var. Jag fick syn på ett papper som låg på bordet. ”ute på en promenad” stod det på den. jag gick och satte på vid teven igen, och somnade ännu en gång.
NAIMA:
Jag tittade upp från datorn och kollade ut genom fönstret som solen sken in igenom. Idag skulle killarna äntligen komma hem. De hade bara varit borta i två dagar, men det var helt klart dom långsammaste dagarna sen jag kom hit. Jag funderade på om jag skulle gå upp och se om Zayn var hemma, vilket jag bestämde mig för att göra.
Jag gick ut till köket där Jaslene stod och fixade till gardinerna.
- Jag går ut ett tag, sa jag snabbt innan jag vände mig om igen och var på väg ut.
- Naima, hörde jag henne ropa.
Jag suckade och himlade med ögonen och vände mig om igen.
- Ja?
- Är gardinerna raka?
Jag la huvudet på sned, jag orkade inte hålla på med gardinerna just nu och utan att kolla svarade jag:
- Mhm. Säg till pappa att jag kommer snart, sa jag och lämnade snabbt rummet så hon inte skulle hinna stoppa mig igen.
Jag gick ut i hallen och tog på mig skorna. Jag öppnade dörren och möttes av Harry som precis passerade.
- Hej! Utbrast jag glatt och Harry hoppade till och höll på spilla ut kaffet från starbucks koppen han höll i.
Jag var glad av att se honom, och insåg då att även Zayn hade kommit hem. Harry tittade snabbt på mig,
- Hej, sa han utan att stanna.
Jag gick efter honom i trapporna och fortsatte.
- Hade ni det bra?
- Mm, sa han snabbt, fortfarande utan att titta på mig. Han fortsatte bara gå.
- Vad gjorde ni då? Fortsatte jag för att få honom att stanna.
Vi var nu på hans våning, och denna gång vände han sig snabbt om, han stod nära och kollade rakt in i mina ögon.
- Jobbade, svarade han snabbt.
Jag nickade på huvudet och kollade ner.
- Är Zayn hemma? Frågade jag sedan och när jag kollade upp hade Harry vänt sig om och öppnat dörren till lägenheten.
- Du får väll kolla, sa han surt och slängde igen dörren precis framför nästan på mig.
Jag stod kvar ett tag, för att tänka efter vad som hände, men det ända jag kunde tänka på var hur han hade smällt igen dörren, han var inte sig själv. Jag vände mig om och började gå ner för trapporna igen. När jag gick förbi Zayns dörr knackade jag på och några sekunder senare öppnade han dörren.
- Hej! Sa jag lika glatt som jag hade sagt till Harry tidigare.
Han kollade på mig.
- Hej, sa han lite dystert, men han kom fram och gav mig en kram. Jag la armarna om honom och njöt av kramen.
Han kollade ner i marken.
- Är du okej? Sa jag.
Han nickade på huvudet utan att säga något.
- Jag träffade Harry förut, ni båda vekar ganska nere sa jag.
Nu kollade han upp från marken och kollade på mig.
- Jaså? Sa han surt.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Så jag nickade bara.
- Så det har inte hänt något? Frågade jag.
- Nej, sa han och log, men jag kunde se att leendet var tillgjort.
Det var tyst och Zayn titta återigen ner i marken.
- Jag måste gå in och fortsätta packa upp, sa han efter ett tag.
- Okej, ska vi ses senare? Frågade jag och log.
- Jag kan inte, sa han snabbt.
Jag nickade.
- Okej, sa jag och fortsatte le så han inte skulle se hur besviken jag var.
Jag vände mig om och gick ner för trappen och jag hörde hur Zayns dörr smälldes igen. Jag öppnade dörren till min lägenhet igen. När jag stod i hallen hörde jag Jaslenes röst från köket igen.
- Hej älskling! Ropade hon.
- Det är jag, svarade jag snabbt.
- Oj, nemen hej Naima, är du hemma redan? Sa hon sedan.
- Mm, sa jag.
Jag kände hur Harrys och Zayns humör hade smittats av på mig.
- Skulle du kunna hjälpa mig med gardinerna igen? Frågade hon.
Jag himlade med ögonen. Jag skiter i dina fula gardiner, tänkte jag och gick mot mitt rum utan att svara henne. Jag stängde dörren och slängde mig på sängen.
HARRY:
Jag hade nu kommit in i lägenheten och satt mig bredvid Louis som snarkade i soffan. Han vaknade till när jag höjde volymen på teven.
- Tja, sa han.
Jag nickade lite med huvudet som ett hej.
- Du, sa han, vi kanske ska snacka lite om det där som hände igår.
Jag suckade tungt och ville inte, men jag nickade ändå mot Louis, han försökte ju verkligen.
- Jag vet inte riktigt vad som flög i mig när jag sa det till honom, sa jag till Louis.
- Så du vill inte ha Naima? Frågade han.
- Hon är jättesnäll och allt sånt, men jag skulle aldrig göra så mot Zayn. sa jag sedan.
Jag kände hur jag saknade honom och att jag mådde dåligt av att inte prata med honom.
- Så du vill inte ha Naima, sa Louis igen?
Jag kollade på honom.
- För då kanske du och Zayn ska prata om det… fortsatte han.
Jag nickade. jag visste vad han tänkte, om du inte vill ha henne, gå och säg det till Zayn.
- Jag vill inte ha Naima, jag ska prata med Zayn snart, sa jag till honom och han log,
Men egentligen visste jag inte vad jag ville, jag suckade tungt och fastnade med blicken på teven igen…
Kapitel 12 klart! var tyckte duu? :D
bli alltid lika glad varje gång jag loggar in och ser alla fina komentarer, så återigen, stoort tack ! :)
Jag har en fråga ;) mest för jag är galet nyfiken !
vem är eran favorit i One direction? :D
teelll mee ! :D
Ha det bra!
xx
din novell är riktigt bra, älskar att läsa den! :)
jag tycker det är s jobbigt att säga "favorit" för jag älskar alla lika mkt! men om jag måste välja så blir det Louis och Harry :)