Vi sa hejdå och jag gick in. Jag bet mig i läppen, jag var definitivt inte som alla andra tjejer de träffar, tänkte jag när jag tog av mig skorna. Jag log igen och kände mig riktigt glad.
ZAYN:
”med grabbarna i studion” skrev jag in på telefonen och la ut på twitter.
- Zayn? Hörde jag Liams röst i bakgrunden.
Jag kollade upp från telefonen.
- Ska du med ut och ta en fika sen eller? Fortsatte han.
Jag kollade ut genom fönstret, regnet öste ner och jag kände mig trött.
- Jag vet inte, jag ska hem och städa och ta det lugnt. Svarade jag honom.
Hans bruna ögon blev stora.
- Städa? Sa han sedan.
Jag nickade lite lätt på huvudet.
- Precis, sa jag.
- Du har vart lite borta på senaste, mår du bra? Sa han sedan.
- Ja, det är klart. Sa jag.
Han kolla misstänkt på mig.
- Lova att du säger till annars. Fortsatte han.
Jag log mot honom.
- Det är klart jag gör.
Jag tog mina grejer från bordet, gick ut i hallen vi hade i studion.
- Jag drar nu, ropade jag.
Till svar fick jag en blandning av:
- Ses hemma, hejdå, puss, där Louis röst var högst.
Jag titta ut ännu en gång, jag var verkligen inte sugen på att gå hem i regnet, men ville ändå få lite frisk luft efter dagen som spenderats inomhus. Jag bestämde mig för att ta en promenad i alla fall, jag var ju bara 10 minuter hemifrån.
Halvvägs hemma ångrade jag mig att jag inte tog en taxi. Jag ökade mina steg och några minuter senare var jag hemma. Jag öppnade porten och fick syn på ett väll igenkänt ansikte som fick mig att le.
NAIMA:
Jag tog ut posten och stängde locket till brevlådan, jag kollade ner på alla vita kuvert, inget till mig, tänkte jag. När jag tittade upp, stod Zayn plötsligt bredvid mig.
- Hej, sa han glatt.
- Hej! Svarade jag i samma glada ton.
- Jag tänkte precis plinga på hos dig, sa han.
Jag kollade på honom nedifrån och upp, han var dyngsur.
- Sådär? Sa jag och log busigt mot honom.
Han skrattade till.
- Kanske inte, men nu när du ändå står här kan jag ju fråga, sa han.
Han stod ganska nära och jag kunde känna hans parfym. Jag titta upp mot honom då han var mycket längre än mig.
- Fråga på, sa jag.
- Vill du komma upp till mig? Frågade han sen, jag tänkte sätta på en film.
Jag log.
- Skulle vara super mysigt, sa jag.
Han lyfte på ena ögonbrynet och log. Sa jag verkligen mysigt? Tänkte jag, jag kanske skulle ha sagt roligt.
- Kanon! Sa han och avbröt mina tankar.
Jag log.
- Jag ska bara lämna in posten, sa jag.
Jag öppnade sedan dörren till lägenheten, jag kasta in posten och stängde den igen.
När jag kollade upp på honom, hade han ett flin på läpparna.
- Vad? Sa jag.
- Jag trodde du skulle lämna in posten, sa han sedan.
Jag tyckte på axlarna.
- Äsch, nu har Leo nått att göra, svarade jag honom.
Vi började gå upp för trapporna och Zayn låste upp dörren. Vi gick in och tog av oss skorna.
- Jag ska bara gå och byta lite kläder, sa han.
- Gör det, svarade jag mot honom.
Zayns lägenhet luktade så gott, Det luktade… Zayn. Jag log för mig själv.
- Du kan sätta dig i soffan så länge, sa han. Eller så gör du något annat, du får bestämma, sa han.
Jag nickade och gick in i vardagsrummet och slog mig ner i hans soffa. Zayn fortsatte in i rummet bredvid. Det blev helt tyst, jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte börja skratta, jag vet inte vad som var roligt, det bara kom. När jag hade lugnat ner mig hörde jag Zayn från sovrummet.
- Värst vad tyst du blev, sa han inifrån rummet bredvid.
- Du säger ju inte heller nått. Sa jag.
Jag hörde hans skratta. Dörren till Zayns rum var öppet en bit. jag sneglade in och fick syn på honom. Han stod framför sin garderob utan tröja. Jag bet mig i läppen och fick anstränga mig för att inte stirra. Jag svalde hårt och Zayn kom ut ur rummet, fast med tröjan på.
- Vilken film vill du se? Frågade han samtidigt som han slog sig ner bredvid mig,
- Jag vet inte, någon bra. Svarade jag och log.
- Nej, jag tycker vi ser en dålig, sa han.
- Jätte bra idé där Zayn, men jag tror jag röstar ner det förslaget.
Han log.
- Men... kanske, jag kollade mot Zayns filmer som han hade i en bokhylla i hörnet av rummet, jag reste mig upp och tog fram en film.
- Nej, inte den. Sa han, jag la huvudet på sned.
Efter ett tag bestämde vi oss för att se marley and me.
Zayn gick fram till teven och satte i filmen. Han kollade sedan upp på mig.
- Vill du ha glass? Sa han sedan.
Jag nickade.
- Visst, svarade jag.
Zayn gick ut i köket och kom sedan tillbaka med en burk glass och två skedar.
- Är det okej att äta direkt ur burken? Sa han sedan innan han fortsatte:
- Det är godare så.
Jag skratta till.
- Är det verkligen sån stor skillnad? Sa jag.
- Säg inte att du aldrig har ätit glass direkt ur burken!? Sa han och tittade seriöst på mig.
- Jag är hopplös, sa jag. Han tittade in i mina ögon.
- Någon gång ska väll vara den första, sa han och gav mig skeden.
- Precis, sa jag och tog emot den.
Efter en timme in i filmen hörde jag hur det knallade utanför. Jag tog ett djupt andetag, jag gillade verkligen inte åskan. Efter några sekunder kom en blixt och lyste upp hela rummet. Jag svalde hårt och tog ett djupt andetag. Och vände mig mot Zayn.
- Jag måste nog gå hem. Sa jag.
Han kollade på mig med undrande blick.
- Varför? Sa han sedan.
Det smällde till igen och jag ryckte till.
- Naima… började Zayn innan han fortsatte
- Är du rädd för åskan?
- Lite, sa jag och log osäkert.
Han log och la huvudet på sned, innan han flyttade sig lite närmare mig i soffan.
- Jag tror inte du är så mycket säkrare hemma.
Ett leende spred sig över hela mitt ansikte.
- Antar det. sa jag.
- Så, du stannar? Sa han och blinkade snabbt med ögonen.
Jag nickade.
Vi fortsatte kolla på filmen. Det var mysigt att sitta här, jag skulle kunna göra det länge. Vi hade nu ätit ut burken med glass och satt nära varandra under filten vi hade i soffan.
Precis innan slutet på filmen hörde vi hur dörren till lägenheten öppnades och någon steg in…
tehehehh fnittrade mig genom hela! mys! säger det varje gång, men du är bäst!