Precis innan slutet på filmen hörde vi hur dörren till lägenheten öppnades och någon steg in…
Zayn kollade på mig med en stressad blick. Han reste sig upp ur soffan och gick fram mot dörrhålet som skulle leda honom ut i hallen. Han andades tungt. Jag satt kvar i soffan och kände hur pulsen slog när jag hörde att fotstegen från personen som precis hade stigit in i lägenheten närmade sig oss. Zayn höjde handen som att han var redo att slå till personen som snart var framme vid dörren, vi såg handtaget tryckas ner, dörren öppnades och en fot sattes i rummet. Zayn ryckte upp dörren och tog hastigt ner handen. Han andades ut såg lättad ut.
- Hej, sa han sedan till personen som jag fortfarande inte visste vem det var.
Eftersom att Zayn antagligen kände personen, började jag slappna av igen. Zayn kom tillbaka in i rummet med en kille i lockigt hår och stora bruna ögon.
- Det här är Liam, sa Zayn innan han fortsatte.
- Han som inte var hos Harry och Louis sist.
Jag nickade och gick fram och tog tag i hans hand.
- Naima, sa jag
Jag märke hur Liam tittade undrande på Zayn.
- Naima bor mittemot dig, sa han sedan och Liam nickade.
- Jaha, sa han och log stort. Så du är hon dom precis flyttat in? Fortsatte han.
- Precis, sa jag.
- Så, Liam, var det något du ville säga som var så viktigt att du bara kom in och skrämde livet ur oss? Fortsatte Zayn.
- Eh.. ja, sa han, inte något viktigt, men jag tänkte bara fråga om du hade lite socker.
Jag tittade på honom och log lite smått,
- Socker? Sa Zayn.
- Ah! Fick han som svar.
Zayn gick ut i köket och jag och Liam blev kvar i vardagsrummet. Stämningen var spänd och jag lovar att man kunde höra en nål falla i golvet.
- Så, började Liam.
- Trivs du? Sa han.
- Ja, sa jag och la till, verkligen.
- Vad bra. Så, du vet va? Fortsatte han.
- Vet vad? Sa jag nyfiket.
- Om bandet, fortsatte han.
- Ja, det vet jag. Sa jag och log.
- Zayn brukar vilja lära känna personer innan han berättar. Fortsatte Liam.
Jag log. Zayn var så mysig, tänkte jag. Vi blev avbrutna av att Zayn kom in i rummet igen.
- Här, sa han och räckte sockret till Liam som glatt tog emot det.
- Jo, juste. Niall och dom sa att jag skulle fråga dig om du skulle med ut och äta snart?
- Självklart, sa Zayn.
- Du kanske också vill komma? Sa han och kollade mot mig.
Egentligen skulle pappa och Jaslene komma hem från landet idag, men pappa skulle nog bara vara glad för min skull om jag gick ut med mina vänner.
- Gärna, sa jag och log mot honom.
- Om det är okej för dig såklart, sa jag och kollade på Zayn.
Hans ansikte sken upp av ett stort leende.
- Klart jag vill, sa han och la armen om mig.
Han kollade på Liam och gav honom en blick, jag märke på Zayn att han ville att Liam skulle lämna rummet.
- Ja. Ej, jo, hejdå då, sa Liam och lämnade rummet. Vi ses vid sex hörde vi han säga från hallen.
Dörren stängdes igen och Zayn stog fortfarande med armen runt mig. Jag kollade upp mot honom och log.
- Jag måste faktiskt gå hem nu, sa jag.
- Kommer du upp sen? Frågade han.
- Visst, jag ska bara fixa mig lite, och ringa pappa.
- Gör det, sa han och log.
Jag lämnade Zayns lägenhet och gick ner till min egen lägenhet.
- Hallå? Ropade jag utan att få något svar.
Jag gick in i köket och såg posten som Leo antagligen hade plockat upp. På köksbordet låg det en lapp
”ute med en vän” stod det. Jag log för mig själv, det var kul att Leo hade hittat nya vänner också.
Jag tog upp telefonenen och slog pappas nummer.
- Hej gumman, hörde jag hans röst i andra sidan luren.
- Hej pappa, har ni haft det bra?
- Ja! Vi är på väg hem nu, fortsatte han.
- Vad bra, jo jag undrade om det är okej att jag går ut med några kompisar sen.
- Självklart, vad roligt att höra att du har skaffat vänner. Sa han.
Han lät som en robot när han pratade.
- Ja, mår du bra pappa? Sa jag sedan.
- Ja då, jag mår fint!
- Ehm, okej, vi ses väll hemma ikväll. Sa jag precis innan jag la på.
Jag gick sedan in och tog en dusch innan jag började fixa mig. Jag sminkade mig, och plattade håret. Efter det gick jag in till rummet, öppnade garderoben där alla kläder nu hängde. Jag valde en aprikosfärgad klänning, som inte var för mycket, utan precis lagom för att gå ut och äta.
Jag tog en titt på klockan och gick ut i hallen för att sätta på mig mina skor. Jag tog min plånbok och gick upp till Zayn.
- Hej, sa han och kramade om mig.
Hela jag sken upp och jag kände mig riktigt glad.
- Vi ska möta de andra på restaurangen, sa han sedan.
Jag nickade och vi började gå, när vi kom fram till restaurangen stog alla andra och väntade på oss.
Vi gick in och satte oss, jag hamnade ute på kanten, bredvid Harry. Servitrisen kom och tog vår beställning. Jag satt en stund och pratade med Harry innan våra drickor kom in, Harry tog sitt glas och skålade med mig på skoj. Jag titta in i hans gröna ögon, han såg riktigt busig ut. Jag log och tittade bort mot Zayn som var fullt upptagen med att jämföra något på sin mobil med Niall.
- Naima, vi alla sjunger ju, har du några musikaliska talanger, frågade Harry sedan.
Jag skakade snabbt på huvudet.
- Verkligen inte, sa jag och kollade mötte Harrys blick.
- folk får huvudvärk när jag sjunger, fortsatte jag sedan.
- Kan det verkligen vara så illa? fortsatte han sedan.
- Du vill inte veta, sa jag och lyfte på ena ögonbrynet.
Harry och jag pratade resten av kvällen. Han var riktigt rolig, även han var riktigt lätt att prata med, precis som Zayn, tänkte jag och kom på att jag inte hade pratat med honom sen vi kom. När jag tittade upp satt han och rörde runt i sin dricka med sugröret, han sneglade upp mot mig och kollade sedan på Harry strax innan han kollade ner i glaset igen.
- Zayn, hallå? Sa Louis till honom.
Han kollade upp utan att slänga en blick till mig.
- Vad? Sa han irriterat till Louis.
- Du verkar lite bort igen, svarade han.
- Jag ska gå hem, sa han surt och kollade på mig.
Han reste sig upp och gick ut från restaurangen, jag kollade på Louis och Liam som både ryckte på axlarna, vad var det som just hände? Tänkte jag för mig själv.
Vi satt kvar en stund på restaurangen, men jag var inte på humör för att skratta och ha roligt längre, men var tvungen att vänta på de andra eftersom att jag inte hittade hem. Även fast Zayn hade gått hem surt förut, verkade de prata som vanligt, vilket fick mig att undra om han brukade bli sur ofta, eller om de visste varför han var sur.
Efter ungefär en halvtimme efter att Zayn gått reste vi oss upp och började gå hem. Väl inne i porten sa jag hejdå till de andra som gick hem till sig, jag tog tag i handtaget till min lägenhet men kände att jag ville gå upp till Zayn, jag visste inte varför, jag ville nog bara veta varför han hade blivit så arg tidigare. Jag bestämde mig för att göra det och gick upp för trapporna och knackade på hans dörr…
Vad tyckte ni?
ännu ett tack för alla fina komentarer!
bler bara mer motiverad till att skriva mer då ! :)
Keep up the good work !
ANG. nästa kapitel: jag vet inte när det kommer ut, jag ska bort i helgen, och vet inte när på söndag jag kommer hem, men det borde komma upp söndag eller måndag någongång! :)
Tack igen, xx
Grym novell! Kan du inte skriva en del till idag? Snäällllaaaaaa? :)