beautifulsoul

Detta har hänt :

Jag bestämde mig för att göra det och gick upp för trapporna och knackade på hans dörr…

---

Jag hörde fotsteg på andra sidan som sakta närmade sig dörren. ljudet av stegen blev högre och högre och jag stod bara och väntade på att Zayn skulle öppna. Jag hörde hur han stannade och jag började fixa till håret.

Jag hörde sedan hur fotstegen igen, men denna gång blev ljudet lägre och försvann tillslut helt. Jag suckade tungt. Seriöst? Tänkte jag.  Jag vände mig om och var på väg ner för trappen när dörren sakta öppnades. Jag vände mig om och fick syn på Zayn som lutade sig mot väggen i dörrhålet och hade armarna i kors.

-          Hej, sa han snabbt.

-          Hej, svarade jag och tog några steg närmade Zayn.

Hans blick åkte ner i golvet, och han tittade på mig nerifrån och upp. Jag stannade till och kände vad Zayn tänkte, att jag inte skulle komma närmare. Han var alltså fortfarande sur. Han vände sig om och gick in i lägenheten igen, men lämnade dörren öppen vilket jag tog som ett tecken att jag skulle komma in.

När jag kommit in i lägenheten och tagit av mig skorna, gick jag in i köket där Zayn stod lutat mot diskbänken, fortfarande med armarna i kors. Jag satte mig ner på en stol runt bordet och undvek att titta på honom.

-          Så… började jag.

 Jag kunde inte låta bli att titta upp.

-          Vad hände förut? Sa jag och mötte hans blick.

-          jag vart lite arg, sa han generat.

-          Såg det, du rusade ju ut från restaurangen.

Han nickade lite och log.

-          Förlåt, sa han.

-          Det är absolut lugnt för mig, så länge du är gladare nu. Svarade jag med ett leende på läpparna.

Han log.

-          Jag vet inte riktigt vad som hände, sa han sedan. Det har vart ganska mycket jobb på senaste och jag har vart riktigt trött.

Jag nickade långsamt.

-          Jag måste egentligen gå hem, sa jag sedan. Pappa och Jaslene väntar nog.

-          Gör det. Sa han. Tack för du kom upp.

-          Vill bara se till att du mådde bra. Svarade jag och började gå ut mot hallen.

Jag tog skorna i handen och vände mig om mot Zayn som hade följt med mig ut. Jag kollade bakom honom där det stod en resväska.

-          Ska du åka bort? Frågade jag och nickade bort mot väskan.  

-          Mhm, sa han.

-          Coolt, vart? Frågade jag sedan.

-          Italien, men jag kommer snart hem igen. Sa han.

Jag log mot honom.

-          Du får säga till, sa jag och log.

Jag kände mig egentligen ganska ledsen, och visste inte riktigt vad jag skulle hitta på de kommande dagarna, men jag förstod att han var tvungen att åka.

-          Självklart, svarade han.

Vi sa hejdå, och jag lämnade lägenheten, jag gick ner för trapporna och öppnade dörren till vår lägenhet.

-          Hallå! Ropade jag och slängde ner skorna på golvet.

-          Hej gumman! Hörde jag pappas röst från Jaslenes och hans sovrum.

Jag gick in och fick syn på de båda som stod och packade upp väskan.

-          Hur har ni haft det? frågade jag.

-          Jättebra, svarade Jaslene.

Jag frågade pappa, tänkte jag tyst för mig själv. men log ändå snällt mot Jaslene.

-          Bra. Är Leo hemma? Frågade jag sedan för att få en anledning för att lämna rummet.

-          Han är nog på sitt rum. Svarade pappa.

Jag vände mig om utan ett ord och började gå mot Leos sovrum. Jag öppnade dörren och gick in. Leo satt vid sin dator och var inne på facebook. Han kollade upp och fick syn på mig.

-          Hej nörd, sa han. Och vände blicken mot datorn igen.

-          Brukar du hälsa på dig själv ofta eller? Sa jag som svar och log retsamt mot honom.

Jag gick och satte mig på hans säng.

-          Hade du roligt ikväll? Frågade jag.

-          Han snurrade på stolen så han nu var vänd mot mig. Han nickade ivrigt som svar på min fråga.

-          Vem är det då? Frågade jag nyfiket.

Han svarade inte.  

-          En tjej? Sa jag och lyfte på ena ögonbrynet.

-          En snygg tjej? Fortsatte jag sedan

-          Skitsnygg, sa han och log.

Jag nickade och tog upp hans telefon.

-          Lägg ner, sa han.

Jag fortsatte pilla på telefonen och gick in på hans bilder.

-          Naima, sluta… nu. Fortsatte han.

Jag var så himla nyfiken och kollade på den senaste tagna bilden.

-          Shit, sa jag. Hon var snygg!

Leo reste sig upp och tog telefonen, han kollade på bilden och log vilket smittade av sig.

Han satte sig sedan i bredvid mig i sängen.

-          Hur går det med grabbarna i bandet då? Frågade han mig.

Grabbarna i bandet, tänkte jag och log av tanken.

-          Dom är riktigt snälla. Sa jag.

-          Coolt. Har du lyssnat på någon av deras låtar då? Frågade han sedan.

Det hade jag faktiskt inte, när jag kom på tanken tyckte jag att det var lite konstigt. Vem som helst hade säkert lyssnat på en gång. Jag kollade på Leo och skakade på huvudet.

-          Ofta? Sa han, till och med jag har gjort det.

Vad var det jag sa? Tänkte jag, alla gör det.

Leo reste sig upp och hämtade sin dator. Han gick in på youtube och sökte på ”what makes you beautiful” och klickade på den första videon som kom upp.

Jag log genom hela videon.

-          Shit, sa jag när låten hade spelat klart.

-          Eller hur! Svarade leo. Grymt ju! Och dom är ju bara sååååå snygga la han till med en tjejig tillgjord röst.

Jag knuffade hon lätt i sidan.

-          Lägg av, sa jag

Han skrattade.

-          Vadå, är dom inte det eller? Sa han sen.

-          Jo, det är dom, helt galet snygga.

-          Fast inte som mig dårå, sa han.

Jag lyfte på ögonbrynen.

-          Eller?

Han putta på så jag nästan trillade ner från sängen. Jag tog tag i en kudde på vägen ner och började slå på honom, ett kuddkrig startades och tio minuter sedan hade jag dun i hela håret. Vi gav oss tillslut och Leo tittade ner över sin säng.

-          Bra jobbat sa han med andan i halsen.

Jag skrattade till och insåg att vi i stort sätt hade dunat ner hela rummet.

-          Säg inget till pappa, la han sen till.

-          Haha, lovar.

Jag andades fort, Leo och jag uppförde oss fortfarande som vi gjorde när vi var små. Fast utan allt bråk.  Dörrens ringklocka avbröt min tankar.

-          Försten till dörren, sa Leo och sprang ut i rummet.

-          Du fuskade, ropade jag efter honom samtidigt som jag sprang ut ur rummet.

Framme vid dörren, stod Leo.

-          Jag vann, sa han och log.

-          Ska du öppna eller? Sa jag utan att kommentera hans vinst.

Spurten hade gjort mig mer andfådd och jag gick fram till Leo som öppnade dörren, och där ute stod Harry. Jag tyckte till och kollade på Leo som mötte min blick, och vi båda andades fortfarande tungt.

---

Kapitel 9! :) har haft bloggen i två veckor idag! men det känns som längre! (Det kanske är tre?) jag kommer inte ihåg! tack till alla som här lästunder tiden iaf ! :) ni är underbara!



Gjorde om lite på bloggen tidigare idag! fast det vart inte så jätte mycket skillnad ! ;) men men, whatever :D