beautifulsoul

detta har hänt:
-          Tack, sa jag.

-          För vad?

-          För att du kom.

Han vände på huvudet och kollade in i mina ögon.

-          Alltid, svarade han.

---

En vecka senare:

Jag tog solglasögonen som satt uppe på mitt huvud och satte dom för ögonen. Solen sken starkt och det var riktigt varmt ute. Jessica viftade lite lätt med handen framför sitt ansikte för att fläkta sig själv. hon slutade genast när två killar joggade förbi och hon vände sig hastigt och kollade efter dom, vilket fick mig att skratta till. Jag tittade på henne enda tills hon vände sig om igen, hon la huvudet på sned och gjorde ett tillgjort leende.

-          Kom nu, sa jag och började gå lite snabbare.

Vi fortsatte gå när vi mötte en kvinna med barnvagn. Jag kände hur Jessica iakttog mig noggrant.

-          Är du okej? frågade hon.

Jag vände mig om, gav henne ett leende och nickade lite på huvudet.

-          Allt gick så fort bara, jag hann knappt med.

-          Inte jag heller, tror inte att någon gjorde det.

-          Det känns ändå ganska bra nu, fortsatte jag. Jag ville aldrig bli gravid och jag ville verkligen inte bli mamma, så jag hade nog inte behållit det, jag råkade bara ut för det värsta sättet att förlora det på.

Jessica nickade bara på huvudet utan att svara.

-          Det är din sista vecka nu, sa jag glatt för att byta samtalsämne. Det måste bli grymt!

Hon log stort och nickade ivrigt på huvudet.

-          Ellerhur!

Jag såg på henne att hon tänkte på något speciellt, det syntes över hela hennes ansikte.

-          Vad?

-          Jag funderar på att berätta för Leo hur jag känner.

Jag stannade upp och kollade på henne.

-          Vad du känner?

Hon nickade på huvudet och fortsatte gå. Jag stod kvar och kollade chockat på henne innan jag sprang ikapp och stoppade henne igen.

-          Har jag missat något? Frågade jag.

Hon rykte på axlarna.

-          Nej, jag vet inte… det känns bra rätt.

Okej, tänkte jag. Om det är så hon känner.

En stund senare gick vi in genom porten hemma, Jag stannade vid brevlådorna för att ta in posten, min blick fastnade på Zayns namn. Vi hade inte setts sen han var hemma hos mig sist, han hade haft mycket att göra med jobbet och de hade vart i studion varje dag. Jag började le när jag tänkte på att jag visste att de skulle vara lediga ikväll.

-          Kommer du eller? Avbröt Jessica mina tankar.

Hon stod redan med dörren öppen redo att gå in, jag stängde brevlådan och gick in efter henne.

Några timmar senare:

Jag tog en snabbt titt på klockan som visade tjugo över sex. min blick föll sedan tillbaka på Jessica som satt och granskade sig själv i spegeln. Hennes hår var lockat och ansiktet var perfekt sminkat.

-          Ska du fråga Leo om han ska med eller? Frågade jag henne och hennes ansikte lös upp.

Vi hade bestämt att vi skulle gå ut och äta med Zayn och de andra. Jessica reste sig upp från stolen och gick ut genom dörren till mitt rum. Jag följde efter henne men stannade i dörröppningen och stack ut huvudet en bit för att tjuvlyssna. Precis när hon var utanför Leos rum kom han utrusandes och de höll på att krocka.

-          Hej Leo, sa hon glatt och jag såg på henne att hela hon bubblade inombords. Jag skulle behöva prata lite med dig, fortsatte hon.

Leo såg lite smått nervös ut och kollade att dörren var helt stängd bakom sig.

-          Vill du följa med mig, Naima, Louis, Niall och alla och äta?

Han bet sig lite i läppen och jag kände att jag vart nervös. Leo tvekade en stund och innan han hann svara fortsatte Jessica prata:

-          Det va en grej till… jag har haft jättekul de senaste dagarna och, eh… jag ville bara säga att jag gillar di..

Precis innan hon hann säga det sista ordet öppnades Leos dörr och ut kom en blond tjej med bara ett lakan runt om kring sig.

-          Vart tog du väge… hon hann inte prata klart innan hon fick syn på Jessica.

 Jag kände igen henne, det var tjejen som Leo hade träffat precis när vi hade flyttat hit. 

-           S h i t, sa jag lågt och gick snabbt ut till dom.

När jag kom ut kollade Leo lite stressat på mig och drog en hand genom håret. Jessicas blick flyttades snabbt emellan Leo och den andra tjejen, som såg riktigt förvirrad ut. Min blick fastnade slutligen på Jessica som nu stod och tittade ner i marken. Hennes hår hängde ner framför ansiktet och hon rörde sig inte ur fläcken.

-          Jessica jag ville aldrig… började Leo, men vart snabbt tyst igen.

Han suckade tungt och kollade på den blonda tjejen som fortfarande stod kvar, hon bet sig lite i läppen och la över hennes hår på ena sidan av huvudet. vi stod alla tysta en stund innan Jessica plötsligt kollade upp igen, hon gick långsamt mot Leo och gav honom en örfil.

-          Jessica, sa jag och närmade mig henne.

Hon vände sig om mot mig och hennes ögon blev smala.

-          Du visste för fan om det här Naima, eller hur? Du visste hela tiden, men du sa inget.

Hon skrek högt och jag skakade snabbt på huvudet, jag kände att jag fick dåligt samvete, för egentligen hade jag vetat hela tiden.

-          Du ljuger, fortsatte hon. Din jävla bitch, hur vågar du stå och ljuga mig rakt upp i ansiktet? Jag har vart vid din sida varenda jävla dag sen jag kom hit!

Hon var helt röd i ansiktet och tårarna sprutade, jag visste inte om det var för att hon var ledsen eller arg, men jag antog att det var lite av båda. Jag visste inte vad jag skulle svara henne heller. Jag stod helt tyst och pressade ihop läpparna för att inte börja gråta, men tillslut kunde jag inte hålla dom inne.

-          Spara tårarna, dom är väll också fake, precis som hela du är, fortsatte hon. Fy fan för dig Naima, fy fan.

Hon hade nu kommit nära och jag började bli rädd att hon skulle slå till mig med.

-          Jessica, ta det lugnt nu! Sa Leo som fortfarande stod kvar på samma ställe.

Jessica stannade nu upp, hon kunde inte komma närmre än vad hon redan var, hon stod och stirrade rakt på mig och jag var tvungen att möta hennes blick, som var helt svart. hon höjde handen och min reaktion var att jag blundade, men jag kände aldrig smällen. Jag öppnade ögonen igen och hon höll handen runt kedjan som satt runt hennes hals, hon ryckte sedan till det så att den trillade av. Hon tog sedan det och slängde det på marken precis framför mina fötter. Jag tog en snabb titt på det och formen och såg att det var vårt bästis hjärta. Jag såg sedan Jessicas fötter vända om och hur hon försvann ut ur lägenheten. det tog en stund för mig att reagera på vad som hade hänt, jag fick verkligen anstränga mig för att kunna andas.

Jag började sedan inse vad som hade hänt och jag även jag sprang ut ur lägenheten, det kändes som att tiden stod stilla, så jag visste inte hur lång tid det tog mellan att hon sprang ut och när jag gjorde det.  När jag öppnade porten och kollade ut såg jag inte Jessica någonstans.

-          JESSICA? Ropade jag.

Jag kom sedan på mig själv med att stå utan skor och gick snabbt in igen. Jag slängde på mig skorna och sprang in i mitt rum för att hämta telefonen, jag slog Jessicas nummer och det började långsamt gå fram signaler innan de avbröts.

”Hej du har kommit till Jessicas mobil, jag kan inte svara nu men lämna ett meddelande så ringer jag snart”

Fan, tänkte jag gick snabbt ut mot hallen igen.

-          Naima, ska jag hjälpa till och leta? Hörde jag Leo säga bakom mig.

-          Du har gjort nog idag, Leo, stanna hemma med din tjej istället, sa jag surt och gick mot hallen.

Jag smällde sedan igen ytterdörren bakom mig samtigit som jag smsade Jessica. Jag stannades upp av att jag krockade med någon.


-          Hej Naima, varför så bråttom?

Jag kollade upp och mötte Louis glada ansiktsytryck.

-          Ja! Louis! tack, jag behöver din hjälp!

Jag berättade för honom vad som hade hänt och han hade inga problem med att hjälpa till och leta.

-          Ska jag hämta de andra också? Frågade han snabbt innan jag han stänga portdörren bakom mig.

Jag nickade snabbt och sprang ut på gatorna för att leta.

LIAM:

Efter att jag och Danielle hade bestämt vem som skulle öppna dörren när det ringde på reste mig upp från soffan och gick med snabba steg mot dörren.

-          Liam, vi måste hitta Jessica.

Louis hann inte ens säga hej, han gick verkligen rakt på sak. Han förklarade snabbt varför Jessica var borta och jag tog snabbt på mig mina skor, jag tog bilnycklarna som låg på hallbänken.

-          Jag kommer snart hem! jag måste hjälpa Louis med en sak! Ropade jag in till Danielle.

Hon sa något tillbaka, men jag hörde inte vad. Vi bestämde oss sedan för att sprida ut oss och jag hoppade snabbt in i bilen för att började leta.

45 minuter senare:

Jag körde fortfarande lugnt runt i stan, men jag hade inte sett Jessica någonstans. Ingen hade heller hört av sig, vilket betydde att ingen hade hittat henne. Jag var nästan på väg att ge upp, London var stort, Jessica skulle kunna vara vart som helst, speciellt när hon inte hittade heller. Jag såg Naimas ansikte framför mig, jag skulle aldrig kunna ge upp, inte när hon verkligen behövde min hjälp.

Ett bekant ansikte fick mig sedan ur mina tankar, jag stannade snabbt bilden i en liten parkeringsficka och hoppade ut. Jag sprang ikapp tjejen och tog tag i hennes arm.

-          Jessica, vänta.

Hon stannade och vände sig mot mig, hon var helt svart under ögonen och hennes ögon var helt röda och svullna, antagligen för att hon hade gråtit.

-          Vart är du på väg? Frågade jag lågt.

Hon vände sig nu mot mig och slängde sig i mina armar, jag höll länge om henne innan jag hjälpte henne att komma till bilen.

-          Är du okej? frågade jag och hon skakade på huvudet som svar.

-          Jag gick vilse, sa hon sedan. Tack Liam.

-          Ingen orsak, är det okej om jag ringer Naima? Hon är jätteorolig.

Hon tvekade en sekund och man kunde se hur hon verkligen inte ville att jag skulle ringa, som att hon ville att Naima skulle lida.

-          Snälla, fortsatte jag. Jag behöver inte ta dig hem på en gång.

Hon nickade nu lite lätt på huvudet och jag tog upp min telefon.

-          Hej Naima, jag hittade henne.

Jag hörde hur Naima andades ut av lättnad på andra sidan.

-          Tack Liam.

-          Vi vet inte vad vi gör nu, men vi kanske inte kommer hem på en gång. Är du okej?

-          Nu är jag det, tack igen.

-          Ingen orsak, bara du är okej.

Vi sa hejdå och jag la på jag kollade på Jessica som satt och pillade på sin ena lock. Jag startade bilen och körde långsamt iväg en bit innan jag stannade igen.

-          Jag kommer snart tillbaka, sa jag till Jessica och steg ur bilen.

En stund senare kom jag tillbaka med varsin frappuccino från starbucks.

-          Det här kanske får dig att känna dig bättre, sa jag och sträckte fram den till henne.

Hon log lite smått, antagligen för första gången på ett tag. Vi satt länge kvar i bilen och pratade om allt. Vi bestämde att hon skulle få sova över hos mig en natt, hon sa att hon inte var redo att åka hem. Jag började rulla iväg och kom ut på en större väg. Jag stannade sedan en stund vid ett rödljus, och när det blev grönt gasade jag på, i ögonvrån såg jag hur en annan bil kom från höger, han körde fort och verkade inte ha någon kontroll på vad han gjorde, han kom emot oss och jag hörde hur Jessica hastigt andades efter luft, och hur flera biltutor lät…

---

nu är kapitel 23 klart ! :)

Jag vet, jag är sämst. förlååååt för den dåliga updateringen !
 men jag har knappt haft tid eller ork för att skriva!
 och bara för det gjorde jag ett extra långt idag! :D

hoppas ni gillade det! säg gärna till vad ni tyckte, (ja, även om ni tyckte det var dåligt!)!
;)  
 vad tror ni kommer hända sen?

xx