Jag torkade mig under ögonen och kände Zayn lägga sin hand på min axel, jag vände mig och tog ett stadig grepp om honom, jag kunde känna hur hela jag skakade. Jag tryckte ansiktet in mot hans bröst, och han höll om mig hårt, drog sin hand genom mitt hår några gånger och sa att allt skulle bli bra…
Jag satte snabbt upp håret i en hästsvans och kollade upp på väggen där tavlan med bilden på mig och Jessica hängde för två dagar sen, det såg tomt ut, men det kändes ändå bra. jag skakade lite på huvudet, jag orkade inte tänka på Jessica nu. Jag tog upp den stora väskan och hängde den på axeln och lämnade mitt rum. På väg mot hallen mötte jag Leo, han log lite när han fick syn på mig och kom fram och gav mig en stor kram.
- Ha så kul.
Jag nickade och snabbade mig ut i hallen och öppnade dörren för att gå ut.
Jag gick mot husets parkering och mötte Zayn. Han stod och lutade sig mot sin bil och log stort när jag kom. Han gav mig en snabb kyss och vi hoppade in i bilen och började köra mot tågstationen. Zayn hade ledigt från jobbet och han tyckte jag behövde komma iväg lite, så han hade bestämt att vi skulle åka hem till hans hemstad, Bradford.
En stund senare satte vi oss på tåget som långsamt lämnade stationen. Resan skulle ta tre timmar. Till en början satt vi och läste, och småpratade lite. Men efter ett tag kände jag hur ögonlocken blev tyngre och tyngre, och tillslut stängdes helt.
ZAYN:
Jag märkte hur Naimas andning blev tyngre. Jag la armen lätt om henne och hon lutade sig mot min axel, hon var riktigt söt när hon sov. Hon sov djupt resten av tågresan. En lång stund senare kollade jag på klockan, det var en kvart kvar tills tåget skulle vara framme. Jag lutade mig fram och pussade henne lätt i pannan och hon öppnade långsamt ögonen. Hon vände sig sedan och tittade nyvaket på mig, men med ett leende på läpparna.
- Vi är snart framme.
Hon nickade lite och vi plockade ihop våra saker, tåget stannade in och vi hoppade av.
- Välkommen till Bradford, sa jag glatt.
- Skönt att vara hemma?
Jag nickade på huvudet.
- Speciellt när du är här, sa jag och drog henne närmare intill mig, böjde mig ner en aning och kysste henne.
Vi tog varandra i handen och började gå, det var gångavstånd från tågstationen hem till mig, när vi hade närmat oss blev jag alldeles sprallig, det skulle bli kul att träffa familjen igen.
NAIMA:
Efter ungefär en kvart efter vi lämnat tågstationen lämnade vi den större vägen och gick en på en mindre.
- Där är det, sa Zayn och pekade på ett av husen som fanns på gatan.
Jag log mot honom och nickade lite på huvudet. För varje steg blev jag mer och mer nervös. Jag hoppades att hans familj skulle gilla mig.
Zayn öppnade dörren och vi gick in, precis när dörrens stängts bakom oss kom hans mamma utspringandes i hallen och slängde sig i Zayns armar.
- Zaayn!
Zayn lös upp i ett stort leende. Hans mamma släppte taget och vände sig mot mig.
- Naima, jag har hört så mycket om dig, sa hon glatt och gav även mig en kram.
- Maten är precis klar, fortsatte hon.
Jag följde efter Zayns mamma in i köket, där sex nyfikna ögon riktades mot mig.
- Det här är mina systrar, började Zayn, doniya, waliyha och safaa, han pekade på de tre tjejerna samtidigt som han sa deras namn.
- Hej, sa jag och vinkade lite.
I början av middagen kände jag mig ganska stel, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, så jag pratade bara när jag fick en fråga. Men efter blev det lite bättre och jag vågade prata mer. Zayns familj var rolig, han äldsta syster och jag hade mycket gemensamt.
- Han var så snygg i den filmen! Utbrast hon när vi satt och pratade om en film.
Jag nickade ivrigt.
- Eller hur!
Zayn harklade sig lite på skoj.
- Inte lika snygg som dig såklart, sa jag, la handen på hans arm och log lite retsamt.
När vi ätit klart visade Zayn runt mig i hans hus, det var fint, riktigt mysigt. Vi tog sedan trapporna ner mot källaren.
- Här brukar jag och mina kompisar hålla till, sa han när vi kom ner.
Jag fick syn på ett lufthockey spel och kollade på Zayn.
- Sugen på en omgång? Frågade jag och han nickade snabbt på huvudet.
- Bli inte sur när du förlorar bara, för… du kommer förlora så du kan förbereda dig redan nu, retades han, jag är en naturbegåvning.
Jag lyfte på ena ögonbrynet.
- Game on.
En stund senare stod jag mittemot Zayn med ett stort leende på läpparna.
- Vad var det nu igen Zayn…? en naturbegåvning? Just nu ser det ju ut som att jag var naturbegåvingen… jag vann… ganska stort.
Hon kom rusandes fram till mig och lyfte upp mig axeln och brottade ner mig på soffan som också fanns i rummet. Våra läppar nuddades länge.
- Är det nu jag får mitt pris? Frågade jag busigt och blinkade med ögat.
Han bet sig lite i läppen och nickade glatt på huvudet, vi återgick till att kyssas och jag kände Zayns hand under tröjan, den var varm. Han började knäppa upp sin skjorta långsamt när dörren plötsligt öppnades och hans mamma steg in. Både jag och Zayn satte oss snabbt upp och jag kände hur det hettade till om kinderna.
- Mamma ! utbrast Zayn när han fick syn på henne, samtidigt som han smidigt försökte knäppa igen skjortan igen.
- Men, gud... kära nån, sa hon generat innan hon backade och stängde dörren igen.
Jag satte handen framför ansiktet och började fnissa.
- Hände det där just? Sa Zayn chockat.
Precis när orden kom ut ur munnen på honom öppnades dörren igen.
- Uhm, skulle ni vilja ha lite kvällsfika?
Zayn gav henne en irriterad blick och jag kunde inte hjälpa mig för att skratta.
- Gärna, svarade jag och reste mig upp.
Vi gick upp från källaren och in i köket igen, jag och Zayn satte oss på ena sidan av bordet och hans mamma på den andra. Till en början var det tyst runt bordet, ingen sa något, jag tog en klunk av mitt te och väntade på att någon skulle öppna munnen, och det dröjde inte länge tills någon gjorde det:
- Ni är väll försiktiga?
Jag höll på att sätta teet i halsen, och var tvungen att hålla mig för skratt igen.
- MAMMA, det räcker, sa Zayn snabbt.
Han tog min hand och drog med min ut från köket och in på hans rum.
- Förlåt, sa han.
- Hon bryr sig bara, egentligen är det ju bra.
- Ah jo, eller? Lite för mycket ibland kanske.
Jag la huvudet på sned och han kom närmare, låste dörren, släkte lampan och kysste mig igen…
okej, förlåt, jag är sämst på att skriva just nu!
MEN... jag har haft världens idetorka! helt galet, det har stått helt still.
hoppas ni gillade det här iaf!
la förresten in en twitter på sidan i menyn förut! där kan ni kolla om jag har skrivit något om nästa kapitel eller nått sånt!
(om jag känner mig själv rätt så kommer jag säkert inte använda den iaf! men jag ska försöka! ) ;)
kommentera nu fina läsare!
puss.
Du skriver så sjukt bra och jag älskar din novell, det är den bästa jag läser!