Detta har hänt:
- Naima Fox!
Jag ryckte till och blev mer uppmärksam.
- Du ska jobba med…
Inte Cody, Inte Cody, Inte Cody!
- Cody brown…
Det kändes som att mitt hjärta slutade slå. Jag satt och stirrade på Mrs. Jones och försökte ta det någorlunda lugnt. Jag tittade bort mot Cody som verkat reagera på samma sätt som mig och även han satt med öppen mun och stirrade på läraren. Våra blickar möttes och vi båda skakade på huvudet.
- Men Mrs. Jones, ni förstår inte… vi kan verkligen int… började Cody
- Det är såhär det är Mr. Brown, om inte det passar dig kan du lämna klassrummet. Men då kommer du behöva gå hem och berätta att du har blivit tvungen att hoppa av ännu en kurs och vi vet ju redan hur din pappa reagerade på det sist, avbröt hon honom snabbt.
Cody bet sig i läppen, tittade ner i bänken och blev tyst, Mrs. Jones verkade ha gått lite långt, från vad det såg ut som på Codys ansiktsuttryck.
- Ni har en vecka på er, fortsatte hon sedan, det här är den enda helgen ni har på er, så se till att prata med er partner så ni kan sätta igång så fort som möjligt.
Hennes röst dämpades ner av att klockan ringde ut, hon avslutade med ett tyst ”trevlig helg” men hälften av klassen hade redan hunnit ut genom dörren. Jag hakade på de andra och lämnade klassrummet bakom mig och gick till mitt skåp. När jag lämnat sakerna stängde jag snabbt igen skåpsdörren efter mig, bakom dörren stod två ögon och stirrade på mig, jag hoppade hastigt till och satte handen mot hjärtat.
- Förlåt, började han.
- Det är lugnt, fick bara en liten hjärtattack, det går över.
Han log lite snett innan han böjde sig fram mot mig.
- Du, jag måste få bra betyg på det här, jag ligger redan på gränsen till att inte klara mig och jag har inte lust att börja om allt på nytt, du måste se till att det här för mig, jag lovar, jag slutar upp med allt som jag har gjort hittills.
Jag suckade tungt, han försökte ju i alla fall.
- Biblioteket, lördag klockan halv tio, se till att komma dit, sa jag och vände mig om för att gå.
Jag gick snabbt genom skolans korridorer för att ta mig till utgången. På fönsterna rann regndropparna snabbt ner, det var svårt att se ut. När jag kom till utgången tog jag sats och sprang snabbt mot Zayns bil. Även fast det var en kort bit, hann jag bli ordentligt blöt och håret droppade när jag satte mig i sätet. Jag hälsade lite snabbt på Zayn och vi körde iväg. Jag tog fram en tofs från väskan och satte upp det våta håret i en bulle. När jag var klar vände jag mig mot Zayn som log lite smått.
- Vad?
- Du är fin idag, sa han.
- Vad har du gjort? Frågade jag honom misstänksamt.
Han log lite snabbt och skakade på huvudet.
- Inget, du är min flickvän, jag säger bara att jag tycker du är fin.
Nu var det jag som log, men leendet försvann när jag kollade ner på mig väska, den var full med böcker. Jag suckade tungt och följde vindrutestorkarna med ögonen.
När Zayn och jag kom hem gick vi upp till hans lägenhet. Han hoppade snabbt in i köket och jag gick in till hans säng och började plocka upp böckerna. Jag la mig ner med matteboken framför mig, men jag fastnade redan på första talet. Jag suckade irriterat och slog hårdare och hårde på miniräknarens siffror för varje försök på att lösa talet. Jag blev tillslut avbruten av att Zayn harklade sig lite i dörröppningen. I händerna höll han två stora koppar som rök av värme.
- Jag gjorde varm choklad, sa han och log.
Han närmade sig sängen och ställde ner kopparna på sängbordet. Han la sig ner i sängen bredvid mig och kollade ner i matteboken.
- Behöver du hjälp?
Jag nickade snabbt på huvudet och Zayn läste talet högt innan han vart tyst och knäppte lite lätt på miniräknaren. Han började sedan förklara en lång och avancerad utlösning på talet, efter ett tag slutade jag lyssna, jag förstod ändå inte.
- Fattar du? Frågade han efter ett tag.
Jag skakade på huvudet.
- Jag har ingen aning om vad du just sa, svarade jag.
Han log lite lurigt och jag stängde igen boken.
- Det räcker för idag, sa jag och log nöjt.
- Du började just.
Jag skakade envist på huvudet och Zayn rullade runt så han hamnade över mig. Han böjde sig långsamt framåt och kysste mig försiktigt ner längst halsen innan han kom upp mot min mun igen.
- Oj herregud, hörde jag en röst säga
Jag ryckte till och vi stannade plötsligt upp och Zayn hoppade av mig.
- Harry!? Vad gör du? Frågade jag chockat.
Harry stod stel som en pinne i dörröppningen och blundade.
- Förlåt, ingen svarade när jag ropade och dörren var olåst, sa han snabbt.
- Harry, du kan kolla, sa Zayn som skulle kunnat börja skratta närsomhelst.
Harry öppnade långsamt ögonen igen och log generat.
- Vi pluggar matte, sa Zayn och höll upp min mattebok.
- Det såg kul ut, kan du lära mig? sa han och blinkade åt Zayn, och jag kunde inte hålla mig för skratt, vilket smittade av sig och de båda hängde på.
- Jag måste i alla fall gå hem nu, sa jag. men Harry, Zayn är min, så låt honom vara, okej?
Harry putade mig lite löst i sidan när jag gick förbi honom och jag snubblade ut i hallen.
- Jag hör er! Sluta, ropade jag från hallen på skämt.
Jag skakade lite på huvudet, öppnade dörren och sprang ner till mig. När jag kom in till oss gick jag in till vardagsrummet och satte mig i soffan, sträckte mig efter tevedosan och satte på teven. Jag fastnade framför Americas next top model. Precis när programledaren skulle säga vem som åkt ut kom Leo in i rummet med två skjortor i handen.
- Jag behöver din hjälp, sa han.
Jag nickade och lät honom fortsätta:
- Vilken skjorta ska jag ha?
Han höll upp två olika framför mig, en rutig och en mörkblå.
- Den mörkblå, sa jag efter att jag hade bestämt mig vilken som var snyggast.
- Då blir det den, sa han och tog av sig den vita t-shirten och tog på sig skjortan istället.
- Vad ska du göra ikväll? Frågade jag honom.
- Jag ska ut med Vanessa, sa han glatt.
Jag nickade på huvudet, kul, alltså skulle jag säkert inte ha något att göra. Leo kom närmare och satte sig i soffan och stirrade på mig, vilket blev irriterande ganska fort.
- Vad Leo? sa jag och följde det med en suck.
- Jo… jag vill att du följer med.
Jag rynkade på ögonbrynen, nej, aldrig. Och skakade på huvudet som svar till Leo.
- Snälla, sa han och la huvudet på sned. Jag vet att det vart fel med Jessica och allt det där, men jag vill verkligen att ni träffar varandra, så vi kan börja om från början.
- Visst, jag följer med, svarade jag för att få honom att sluta prata och reste mig upp ur soffan.
Var han tvungen att blanda in Jessica? Jag började gå mot utgången men stannade till i dörröppningen och vände mig mot Leo.
- Och du, blanda in inte Jessica igen, okej?
Han nickade på huvudet.
- Visst.
Jag började röra mig igen, men stannade snabbt för att höra vad Leo ropade från vardagsrummet.
- Hon kommer hit om fyrtio minuter, så åker vi tillsammas till Restaurangen.
Jag gick in på mitt rum och stängde dörren bakom mig.
Trettiofem minuter senare stod jag klar framför spegeln, jag hade plattat håret, lagt på eyeliner och ett tjockt lager mascara på ögonfransarna. Jag kände mig lite nervös, enda gången jag hade träffat tjejen var när Jessica fick sitt utbrott.
Jag fixade till håret en sista gång när jag hörde ringklockan ringa och Leos glada steg fram till dörren…
det vart varken torsdag eller lördag ! för jag hann idag! även om jag inte trodde att jag skulle göra det !
nu får ni kommenter! var det bra elleeeeer? :D
(occch, OMG HAR NI SETT ONE THING VIDEON ELLER? DÖÖR ! HELT GALET BRA!)
xx
as bra meeeer!!